Börjat jobba, känner inte stöd

Finns det möjlighet att du kan jobba någon annanstans? då hade det ju varit mer naturligt att du "går till jobb" och när du kommer hem kan ni umgås! 

Min erfarenhet är också att det är väldigt svårt att "jobba hemifrån när som helst" när man har familj som kräver uppmärksamhet. Försök hitta en annan arbetsplats, eller be mannen och barnen gå ut mellan vissa bestämda klockslag?

Tack för tips. Är en bit för mig att ta mig för att kunna jobba någon annan stans och kräver en del av mig. Kan såklart be karln gå ut med dottern men han går helst inte ut själv.. Just nu kliver jag upp i ottan för att hinna hobba 2 h innan familjen vaknar men fortsätter det så med en dotter som vaknar på natten och bökar kommer jag ju bli helt utbränd till slut! :/

Att jobba/studera hemifrån med barn kräver väldigt mycket diciplin och planering. Och det passar inte alla. Jag har ingen bakgrund av utmattning eller så men pallar verkligen inte att få något jobb/plugg gjort när mannen eller barnet är hemma. Får inget fokus alls. De dagarna de är lediga har jag åkt iväg och jobbat på annan plats utanför hemmet. Annars försöker jag jobba/plugga när barnet är på fsk och mannen på jobb.

menar du att pappan inte går ut med barnet själv? varför kan han inte det? 

hur många timmar per dag ska du jobba? är det mer än dessa två timmar? hur gammal är dottern? jag gissar att dottern sover några timmar mer per dygn än du och pappan, så varför inte planera in att arbeta när dottern sover middag eller när hon har lagt sig på kvällen. 

Dottern är 1,5 men sover inte speciellt mycket middag. Sover hon mer än 30 min så får jag inte i säng henne före 22..

Pappan är väldigt osäker och känner sig uttittad när han är ensam ute, vare sig han har dottern eller ej. Men är rädd att bli dömd, att folk ska tycka och tänka massa negativt.

Alltså, jag avgör själv hur mycket tid jag vill lägga ner på arbetet, helst skulle jag lägga ca 6 h/dag i alla fall för att få en bra start på det hela.. Men så ser inte riktigt verkligheten ut för mig och jag är ändå glad för dagens arbete som blev ca 2*2 h :)

Går han till en psykolog eller gör något annat för att komma tillrätta med sina problem? Det låter helt sanslöst att en vuxen man och tillika förälder inte vill gå ut med sitt barn för att han tror att folk tänker och tycker saker om honom.

Han har faktiskt sökt hjälp för dessa saker men kurratorn han gick till ansåg att det inte var ett tillräckligt stort problem, vilket jag tycker är helt sjukt resonerat av henne. Han ska till läkare i aug nu så då ska jag följa med och trycka på. Han har som sagt en gorm av högfungerande autism vilket innebär att han KLARAR av ett vardagligt liv men stöter på otroligt mycket hinde rock andra jobbigheter.

Går eran dotter i förskola?

Nej, hon har ännu inte fått någon plats. Och har inte heller känt behov för varken hennes del eller min förrän nu :)