Min fyramånaders gråter vid plötsliga ljud, varför?

Putt

Antagligen bara att er bebis blir skrämd

Det är inget onormalt i alla fall. Förmodligen är han i en fas där han blivit mer medveten om omgivningen och reagerar på höga och plötsliga ljud (precis som vi vuxna också gör, jag kan också bli skiträdd om nån nyser jättehögt... )

Inte så mycket du kan göra mer än lugnt prata med honom om att allt är som det ska. Trösta honom.

Min unge låg och ammade och släppte en ljudlig prutt. Han blev så förvånad att han slutade snutta, lyssnade och därefter började gråta. Av sin egen prutt.

Idag är han stor och orädd.

Jag tror bara att ditt barn blir mer och mer medveten om omvärlden. Plötsliga ljud kan ju få vem som helst att hoppa till. En bebis visar "rädslan" genom gråt, medan en vuxen tar sig för bröstkorgen och utrycker "men guuuuuh, så du skräms".

Din bebis är en människa med tankar, känslor, drömmar, utvecklingsfaser, precis som alla andra människor, såväl barn som vuxna. Att bebisen gråter över plötsliga ljud är för att bebisen tänker, känner och reagerar. Det är inte ett litet paket du bär runt på, utan en nyfiken och klok liten människa som håller på att lära sig att förstå och greppa omvärlden. "Det där har jag inte hört tidigare! Fy, vad läskigt! Bäst att jag gör ljud ifrån mig så att min trygga mamma kan trösta och förklara att det inte är farligt." Så tänker nog din kloka lilla bebis :) Något onormalt är det verkligen inte.

Anledningen till inlägget var att min vän började googla osv, för hennes en vecka yngre dotter var minsann inte sån och hon kom med massa olika idéer om att min son hade autism osv. Som förstagångsmamma fick jag då massa griller i huvudet och ville skriva och fråga vad andra trodde.

Givetvis förstår jag att min son inte är ett paket jag bär runt på och att han har egna känslor och behov.

Denna trådstart skrev jag för att få min oro över detta stillad

Tack för att ni bekräftade att det var helt normalt, vilket jag innerst inne visste. :)

Om det fortsätter och blir värre och jobbigare (hittills låter det ju högst normalt men OM det skulle bli ett problem) så skulle jag kolla öronen, långt innan jag började nojja mig för autism osv.

Min dotter började också gråta av sin egen prutt en gång! Och sen kunde jag inte hålla mig för skratt så det blev bara ännu värre... Stackars