Hur göra med min pappaledighet?

Jag tycker absolut att du ska ta din del av föräldraledigheten! Ge inte bort den.

Ni verkar inte ha så mkt framtid ihop så vårda relationen med ditt barn :)

Så små barn far illa av att flytta mellan föräldrar, så om du bor kvar tills dess och barnet sedan bor stadigvarande hos dig och mamman enbart hälsar på hemma hos dig så kan det vara en lösning. I annat fall säger jag (och den forskning som finns att tillgå på området) absolut nej. Detta gäller tills barnet är några år då det kan vara aktuellt med växelvis boende. Helst då inte så lång tid som en vecka i taget. Det blir för otryggt för barnet.

Kom inte o säg att barn far illa av att flytta mellan föräldrarna för det är inte sant , många fixar det hur bra som helst .

Håller med till fullo!

Jag vet tyvärr inte vad som är bäst för barnet, saknar kunskapen. Men skulle gissat att ett så litet barn är mest medveten av relationer och inte platser och alltså lika gärna kan bo hos dig som hos henne så länge hen är lika trygg med er båda.

Men oavsett så vill jag ge en eloge till att du tänkte på barnets bästa, inte alla som klarar det i ett uppbrott. Du kommer säkert få bra svar här eller så kan du faktiskt ta kontakt med en barnpsykolog och fråga - men hur det än blir så behåll ditt fina perspektiv om vad som blir bäst för ert barn.

Lycka till <3

Börja med att planera hur ni ska umgås när du har flyttat. Ju mindre barnet är desto oftare men kortare. Varannan kväll kanske. Sen när du tar föräldraledigheten blir det tvärt om. Tänk sen på att man bara behöver ta så många dagar man måste för ekonomin och det är bra att spara. 5dagar/år fram till åtta år vill ni ha kvar till studiedagar när barnet börjar förskolan.

Hon har inte möjlighet att börja arbeta deltid tidigare? I så fall kan ni ju ta några dagar var per vecka några månader, vilket leder till att mamman kan vara f-ledig lite även när barnet är lite äldre.

Hon har haft ganska stora utgifter senaste tiden som inte handlar om oss, mig eller barnet, och har därför varit tvungen att plocka ut sju dagar i veckan av sin mammaledighet, och kommer därför bara kunna gå hemma sju, max åtta månader.

Hon vill inte arbeta alls första året efter barnet föddes, vilket i sig kanske inte är så konstigt. Men om jag inte ger bort min pappaledighet utan t ex sparar den i något år så antar jag hon måste kontakta social eller annan instans för att få hjälp med pengar.

Känner mig som en idiot som inte bara ger bort allt men samtidigt vill jag inte missa hur mycket tid som helst med barnet efter vi inte bor under samma tak längre. Jag jobbar åt olika företag kortare perioder och har därför ingen semester att ta ut, vilket hade gjort allt mycket enklare. Jag tror ju verkligen innerst inne att barnet skulle ha det minst lika bra hos mig, jag har trots allt varit lika stor del av de första tre månaderna som mamman.

Jag har läst studier som säger att barn absolut inte behöver fara illa bara för att de inte sover på samma plats, så länge de är trygga och tillsammans med en förälder de känner sig trygga med. Är ju ingen expert och ganska vilsen däremot så svårt för mig att avgöra.

Självklart skulle mamman få träffa barnet precis när det passar även om barnet skulle bo hos mig på pappaledigheten, även övernatta när hon inte skulle jobba.

Att ta det vidare till familjerätten eller vad det kallas känns som en sista utväg, och oerhört tråkigt när barnet bara är ett par månader, även om jag inte tror hon kommer vika en tumm på att hon ska ha ledigheten och få fortsätta vara mammaledig 1+år

Då är du okunnig inom området utvecklingspsykologi och anknytning.

Vet många som haft vv vecka i tidig ålder alt 3 dagar åt gången o ingen har visar några tecken på att må dåligt , sämre trygghet eller visat på annat sätt att det varit skadligt .
Går på hur barnen mår o inte på massa forskning . Alla barn är olika .