• dvm

    Psykisk sjukdom vid vårdnadstvist

    Hej!

    Jag närmar mig en separation och vårdnadstvist med stormsteg och vill gärna få lite tips av er.

    Under hela mitt barns uppväxt har jag varit den som tagit största ansvaret för hen, jag har bytt blöjor, tagit hand om hen när han vaknat på natten, tagit konflikterna när hen varit jobbig osv osv. En stor anledning till detta är att min sambo är bipolär och har ett beteende som innebär att hen lätt kan tappa humöret och har begränsat med tålamod. Eftersom jag alltid funnits där för mitt barn har det även inneburit att hen har en mycket stark anknytning till mig. 

    Självklart vill jag vara den som även i fortsättningen ska ta det huvudsakliga ansvaret över barnet, och jag anser mig själv helt objektivt vara mer lämpad. 

    Under största delen av barnets uppväxt har hen varit sjukskriven, men under perioder, då hen inte orkat fixa en sjukskrivning, har hen varit föräldraledig. Detta inser jag så klart kommer ligga mig till last då det ur ett enkelt utdrag på antal föräldraledighetsdagar kommer se ut som att hen varit den som haft större ansvar över barnet. Under stora perioder har jag dock varit den som, trots att jag jobbat, både lämnat och hämtat sonen på förskolan, lagat maten och sedan lagt barnet.

    Jag själv har ett ordnat liv med en högre utbildning, välavlönad arbete. Under hela tiden har jag stått för den absolut huvudsakliga försörjningen här hemma. 

    Mitt största bekymmer är inte att jag saknar argument till varför jag är bättre lämpad som boendeförälder, problemet är att jag vet inte hur mycket jag kan bevisa. 

    Hen har varit i mer eller mindre ständig kontakt med psykiatrin under de senaste 10 åren, så det finns såklart väldigt mycket material i journalen. Men som jag förstår inte får inte dessa tas upp vid en vanlig vårdnadsutredning. Hen förekommer också ett par gånger i socialregistret, men det handlar om ett par mindre ärenden som tyvärr inte säger i närheten hela bilden. Hur gör jag att en vårdnadsutredning får ta del av hens sjukjournaler? 

    Hur mer kan jag bevisa på att jag är den mer lämpade föräldern? Jag är inte ute efter påhittat bevis, jag vill bara påvisa de omständigheterna som faktiskt finns.

  • Svar på tråden Psykisk sjukdom vid vårdnadstvist
  • Kjell2

    Hur ser sambon på separationen och framtida umgänge?

    Har ni varit hos familjerätten och pratat om eventuella meningsskiljaktigheter? Vad säger familjerätten när du tar upp frågan om sambon sjukdom?

  • Anonym (vad)

    Har den andra föräldern sagt att h*n vill ha varannan vecka?

  • dvm

    Hej!

    Den andra föräldern vill helt klart minst varannan vecka. Men eftersom hen vill flytta till annan del av landet, kommer det inte fungera med varannan vecka boende. Därmed tror jag hen kommer söka få bli boendeförälder. Till saken hör att jag också helst vill flytta till en annan del av landet, men stannar här om alternativet är att förlora kontakten med mitt barn.

    Vi har inte varit till familjerätten än, men på grund av ovanstående så tror jag tyvärr det blir nästintill omöjligt att hitta en kompromiss. Men så klart ska vi dit och prova. 

  • Kjell2
    dvm skrev 2016-07-12 11:18:26 följande:

    Hej!

    Den andra föräldern vill helt klart minst varannan vecka. Men eftersom hen vill flytta till annan del av landet, kommer det inte fungera med varannan vecka boende. Därmed tror jag hen kommer söka få bli boendeförälder. Till saken hör att jag också helst vill flytta till en annan del av landet, men stannar här om alternativet är att förlora kontakten med mitt barn.

    Vi har inte varit till familjerätten än, men på grund av ovanstående så tror jag tyvärr det blir nästintill omöjligt att hitta en kompromiss. Men så klart ska vi dit och prova. 


    Gå dit och prova, var uppriktig med din oro och vad tycker tycker skulle bli en bra lösning.
  • Holma

    Men är den andra föräldern en dåligt förälder på något vis ?
    Bara för man har en psykisk sjukdom behöver inte det betyda att man inte kan ta hand om sitt barn ?
    Denna har ju uppenbart varit föräldrarledig o klarat av barnet

  • dvm
    Holma skrev 2016-07-12 12:18:17 följande:

    Men är den andra föräldern en dåligt förälder på något vis ?
    Bara för man har en psykisk sjukdom behöver inte det betyda att man inte kan ta hand om sitt barn ?
    Denna har ju uppenbart varit föräldrarledig o klarat av barnet


    Dålig och dålig är väl definitionsfråga. Om frågan är om denne slår sitt barn, låter denne gå med trasiga kläder och annat grundläggande, så är svaret nej. Men hen har svårt att vara pedagogisk, blir lätt stressad och därmed arg på barnet. Stressiga situationer uppstår ju ganska ofta med barn, särskilt när de har en stark viljestyrka. Allmänt har hens dåliga mående påverkat på det sättet att hen inte haft ork för annat än det mest basala. Jag tror även barn påverkas på mer subtila sätt av att föräldern mår dåligt, har ångest eller är arg för att ha blivit orättvist behandlad av tredje part.

    När hen varit föräldraledig har barnet varit på dagis maximalt med tillåten tid. Till och från har jag ofta skött, och den tiden när hen haft barnet själv har det ofta, inte alltid, fungerat sådär. Dock har hens ansvar i de lägen i princip inneburit att hålla koll på barnet hemma och värma på mat från kylskåpet. Men definera gärna "klarat av barnet" så ska jag försöka ge ett bättre svar. 

    På det stora hela handlar det om att barnet skapar stress som den andra föräldern har svårt att klara av, särskilt vid heltid. Jag är helt säker att ett boende med mig skulle utgöra ett tryggare tillvaro.
  • Holma
    dvm skrev 2016-07-12 12:37:40 följande:
    Dålig och dålig är väl definitionsfråga. Om frågan är om denne slår sitt barn, låter denne gå med trasiga kläder och annat grundläggande, så är svaret nej. Men hen har svårt att vara pedagogisk, blir lätt stressad och därmed arg på barnet. Stressiga situationer uppstår ju ganska ofta med barn, särskilt när de har en stark viljestyrka. Allmänt har hens dåliga mående påverkat på det sättet att hen inte haft ork för annat än det mest basala. Jag tror även barn påverkas på mer subtila sätt av att föräldern mår dåligt, har ångest eller är arg för att ha blivit orättvist behandlad av tredje part.

    När hen varit föräldraledig har barnet varit på dagis maximalt med tillåten tid. Till och från har jag ofta skött, och den tiden när hen haft barnet själv har det ofta, inte alltid, fungerat sådär. Dock har hens ansvar i de lägen i princip inneburit att hålla koll på barnet hemma och värma på mat från kylskåpet. Men definera gärna "klarat av barnet" så ska jag försöka ge ett bättre svar. 

    På det stora hela handlar det om att barnet skapar stress som den andra föräldern har svårt att klara av, särskilt vid heltid. Jag är helt säker att ett boende med mig skulle utgöra ett tryggare tillvaro.
    Denna har bara tagit lägsta nivå dagar alltså i fp ?
    Vad gör denne mot barnet när denne blir arg ?
  • Kjell2

    TS: Delvis är detta utanför din kontroll. Du kan bara göra ditt bästa och sen se vad som händer. Mycket kan hända under separationen. Men är du säker på att ni ska separera så gör det, diskuttera era framtida önskemål om boende vårdnad och umgänge, ta hjälp av familjerätten, pröva er fram och går det helt överstyr låt en domstol avgöra.

  • mammatill6

    Men om hen varit sjukskriven större delen av tiden måste ju du ha varit föräldraledig? Då borde det ju synas i antal dagar.

  • dvm
    Holma skrev 2016-07-12 13:04:33 följande:
    Denna har bara tagit lägsta nivå dagar alltså i fp ?
    Vad gör denne mot barnet när denne blir arg ?
    Både och, men mest på SGI-nivån. Hur påverkar det egentligen?

    Skriker, hotar etc. Tappar helt enkelt humöret lätt. Missförstå mig inte, alla tappar humöret då och då, och det är helt naturligt. Tröskeln för hen är bara mycket lägre.
    Kjell2 skrev 2016-07-12 13:09:43 följande:

    TS: Delvis är detta utanför din kontroll. Du kan bara göra ditt bästa och sen se vad som händer. Mycket kan hända under separationen. Men är du säker på att ni ska separera så gör det, diskuttera era framtida önskemål om boende vårdnad och umgänge, ta hjälp av familjerätten, pröva er fram och går det helt överstyr låt en domstol avgöra.


    Ungefär så ser planen ut. Men med denna tråd ville jag få lite synpunkter och information om hur jag kan förbereda mig på bästa möjliga sätt. Framförallt hur man kan se till att få journalerna granskade, utlåtande från läkare eller dylikt.
    mammatill6 skrev 2016-07-12 13:14:48 följande:

    Men om hen varit sjukskriven större delen av tiden måste ju du ha varit föräldraledig? Då borde det ju synas i antal dagar.


    Hen har varit sjukskriven största delen, men som sagt under perioder har sjukskrivningen försummats att förlängas och under andra perioder varit halvtid, därmed har hen också varit "föräldraledig". Senaste året har dock hen endast varit sjukskriven, på heltid.
    Jag har också tagit ut en del föräldraledighet, men bar lite drygt en tredjedel jämfört med hen.
  • mammatill6

    Men barnets första år, vem va föräldraledig då? Va hen det hela året? Eller va båda hemma?

  • dvm
    mammatill6 skrev 2016-07-12 13:36:21 följande:

    Men barnets första år, vem va föräldraledig då? Va hen det hela året? Eller va båda hemma?


    Mest den andra föräldern. Eftersom jag stod för den största delen av försörjningen väntade jag med att ta ut föräldraledighet tills hen skaffat sig en sysselsättning. Noteras bör att den andra föräldern mådde då något bättre, dock absolut inte helt bra. Med största sannolikhet hade hen blivit sjukskriven även då, åtminstone på 50%, om hen haft kontakt med sjukvården.
  • Anonym (Psykbrud)

    Jag har vart i en liknande situation. Fast där är det jag som är tjejen och min exman var den som jobbade och tog de mesta ansvaret för barn och hem. Jag var odiagnostiserad då och mådde fruktansvärt dåligt plus att jag inte trivdes i relationen. Kände mig beroende av pappan och jag avskyr den känslan. Jag sökte hjälp, började medicinera mot adhd och bipolär sjukdom paralellt med terapi. Fick ett helt nytt liv. Utbildade mig till ett yrke som passade mig bra. Skilsmässan är det bästa som kunde hända mig/oss. Kunde gå all in i mammarollen under barnveckorna och vila under de barnfria. Finns givetvis perioder som är tyngre än andra. Då vilar jag en stund på dagen och allt blir bra igen. Barnen är så van och ser inget fel i de. Tänker hellre att jag vilar i en timme än att jagär trött och gnällig i flera timmar. När jag blir överstimuled av ljud tar jag på mig hörselkåporna hellre att än att "skrika på barnen".

    Jag förstår din oro. Men man håller ofta ihop inför barnen. Hon lämnar över till dig då du är hemma. Precis så gjorde jag också. Tokkraschade och somnade i princip så fort pappan kom hem efter jobbet.

    Problemet för er är flytten. Där kommer de ju skära sig. Jag och Barnens pappa bor nära. Har vv men är flexibla när de behövs. Har aldrig vart nå problem.

  • Kjell2
    dvm skrev 2016-07-12 13:34:06 följande:
    Både och, men mest på SGI-nivån. Hur påverkar det egentligen?

    Skriker, hotar etc. Tappar helt enkelt humöret lätt. Missförstå mig inte, alla tappar humöret då och då, och det är helt naturligt. Tröskeln för hen är bara mycket lägre.
    Kjell2 skrev 2016-07-12 13:09:43 följande:

    TS: Delvis är detta utanför din kontroll. Du kan bara göra ditt bästa och sen se vad som händer. Mycket kan hända under separationen. Men är du säker på att ni ska separera så gör det, diskuttera era framtida önskemål om boende vårdnad och umgänge, ta hjälp av familjerätten, pröva er fram och går det helt överstyr låt en domstol avgöra.


    Ungefär så ser planen ut. Men med denna tråd ville jag få lite synpunkter och information om hur jag kan förbereda mig på bästa möjliga sätt. Framförallt hur man kan se till att få journalerna granskade, utlåtande från läkare eller dylikt.Hen har varit sjukskriven största delen, men som sagt under perioder har sjukskrivningen försummats att förlängas och under andra perioder varit halvtid, därmed har hen också varit "föräldraledig". Senaste året har dock hen endast varit sjukskriven, på heltid.
    Jag har också tagit ut en del föräldraledighet, men bar lite drygt en tredjedel jämfört med hen.
    Berätta för FR.
  • dvm
    Anonym (Psykbrud) skrev 2016-07-12 14:06:56 följande:

    Jag har vart i en liknande situation. Fast där är det jag som är tjejen och min exman var den som jobbade och tog de mesta ansvaret för barn och hem. Jag var odiagnostiserad då och mådde fruktansvärt dåligt plus att jag inte trivdes i relationen. Kände mig beroende av pappan och jag avskyr den känslan. Jag sökte hjälp, började medicinera mot adhd och bipolär sjukdom paralellt med terapi. Fick ett helt nytt liv. Utbildade mig till ett yrke som passade mig bra. Skilsmässan är det bästa som kunde hända mig/oss. Kunde gå all in i mammarollen under barnveckorna och vila under de barnfria. Finns givetvis perioder som är tyngre än andra. Då vilar jag en stund på dagen och allt blir bra igen. Barnen är så van och ser inget fel i de. Tänker hellre att jag vilar i en timme än att jagär trött och gnällig i flera timmar. När jag blir överstimuled av ljud tar jag på mig hörselkåporna hellre att än att "skrika på barnen".

    Jag förstår din oro. Men man håller ofta ihop inför barnen. Hon lämnar över till dig då du är hemma. Precis så gjorde jag också. Tokkraschade och somnade i princip så fort pappan kom hem efter jobbet.

    Problemet för er är flytten. Där kommer de ju skära sig. Jag och Barnens pappa bor nära. Har vv men är flexibla när de behövs. Har aldrig vart nå problem.


    Vad kul att höra att det gick så bra för dig ! :) Jag hoppas att det även blir samma för hen. Trots att vi står i en rejäl konflikt vill jag egentligen att hen blir lycklig.
    Det låter som att du och hen har mycket gemensamt, jag tror hen också hatar att vara beroende av mig, men säger inte det rakt ut.

    Det är precis som du säger flytten som är det stora problemet. Där har vi en jättelåsning. Om ingen av oss "får" flytta med barnet, kommer vi båda bo kvar i en stad vi inte vill bo i. Framförallt drabbar det hen, jag har ändå ett hyfsat liv här även om jag helst också vill iväg. Hade det inte varit för det hade jag nog kunnat acceptera att ha barnet varannan vecka, särskilt om hen börjar må bättre och man kan skapa en tillit att hen hör av sig när hen håller på att tappa kontrollen över situationen. Men i dagsläget tror jag helt klart det skulle vara bäst om jag var den stadigvarande boendeföräldern men med tätt umgänge för hen.
  • dvm
    Anonym (Psykbrud) skrev 2016-07-12 14:06:56 följande:

    Jag har vart i en liknande situation. Fast där är det jag som är tjejen och min exman var den som jobbade och tog de mesta ansvaret för barn och hem. Jag var odiagnostiserad då och mådde fruktansvärt dåligt plus att jag inte trivdes i relationen. Kände mig beroende av pappan och jag avskyr den känslan. Jag sökte hjälp, började medicinera mot adhd och bipolär sjukdom paralellt med terapi. Fick ett helt nytt liv. Utbildade mig till ett yrke som passade mig bra. Skilsmässan är det bästa som kunde hända mig/oss. Kunde gå all in i mammarollen under barnveckorna och vila under de barnfria. Finns givetvis perioder som är tyngre än andra. Då vilar jag en stund på dagen och allt blir bra igen. Barnen är så van och ser inget fel i de. Tänker hellre att jag vilar i en timme än att jagär trött och gnällig i flera timmar. När jag blir överstimuled av ljud tar jag på mig hörselkåporna hellre att än att "skrika på barnen".

    Jag förstår din oro. Men man håller ofta ihop inför barnen. Hon lämnar över till dig då du är hemma. Precis så gjorde jag också. Tokkraschade och somnade i princip så fort pappan kom hem efter jobbet.

    Problemet för er är flytten. Där kommer de ju skära sig. Jag och Barnens pappa bor nära. Har vv men är flexibla när de behövs. Har aldrig vart nå problem.


    Men än en gång, blir glad av att läsa om nån som har kommit ur det här mörkret såsom du gjort :)
Svar på tråden Psykisk sjukdom vid vårdnadstvist