Beklagar er sorg. När min man gick bort så var barnen 8 och 11 år. Jag fick hjälp av en kurator och hon gav mig verktyg för hur jag skulle prata och hantera sorgen för både för mig själv och barnen. Vi hade även stor hjälp av prästen som skulle hålla i begravningen, hon pratade med barnen om vad som händer på en begravning och hon hade så fina svar på barnens frågor, hon gjorde det till något fint mitt i all sorg. Vi gick även med i en sorggrupp som Svenska kyrkan anordnade, där fick barnen träffa andra barn som förlorat någon förälder och de pratade och gjorde aktiviteter tillsammans med en präst och diakon som hjälpte dem med svar på frågor, detta uppskattade mina barn, de tyckte att det var skönt att prata med andra barn som förstod vad de gick igenom när pappa dog.