Skaffa ett till barn...visst men...orkar jag?

Din sambo får naturligtvis ta större ansvar så du får sova på nätterna mm.

Det gäller nog att ha rimliga krav på sig själv och sin partner.
Vi har inte någon slags psykisk ohälsa, men har ändå valt att arbeta deltid när barnen är små.
När andra och tredje barnet föddes var min make hemma med oss länge i början, ungefär 3,5 månader totalt per barn.
Med andra barnet arbetade han 80 % och var ledig varje onsdag för att veckorna skulle bli kortare för oss som var hemma. När barnet var 8 månader började jag jobba 40% och maken gick ner till 40%.
Med tredje barnet var han hemma 50% ett halvår och jobbade sen 80% ett halvår, sen började jag arbeta deltid och han gick ner lite till i tjänst.

Så vi har valt att arbeta MAX 80 % tillsammans under de första 2 åren, samt att vi har valt att vara hemma båda 3-4 månader när barnet är nyfött.
Priset? Väldigt dålig ekonomi! Men när det är självvalt och man kan ändra det snabbt vid behov, så fungerar det och man kan göra något positivt av det. Tävla i besparingar...
Vi har även valt att inte ta ut FP eller iallafall ta ut så lite FP som möjligt under första året, så att vi kan arbeta deltid länge, länge. Vilket är positivt för alla barnen.
Om ni har en 7-åring, så gissar jag att den behöver stöttning med läxor och träningar, så det är trevligt att kunna vara FL eller arbeta deltid länge. När de börjar högstadiet, kan det vara bra att ha lite tidiga eftermiddagar ibland, både för den lille och den store!

Det var smart av er att gå ner i tid medan barnen var små och spara FP. Jag körde 100% tills jag blev sjuk och sen gick jag ner till 70-90%. På sommaren går jag ner i tid till 60% för att skolan stänger... Sambon har alltid jobbat 100%. Jag trodde att alla föräldrar runt omkring mig jobbade 100% men det kanske är så att de har gått ner i tid fast pratar inte om det..Tack för tipset!

De flesta i min bekantskapskrets har gått ner mer eller mindre i tid i perioder när barnen varit små. Vissa har mamman jobbat 75-80%, andra har man delat så att båda jobbar 90%. Det beror ju på hur behoven ser ut. Och vilken typ av jobb man har, om man jobbar måndag-fredag, om man jobbar helger, om man jobbar skift, om man har flexibla tider, om man kan jobba hemifrån etc.
De kompisar jag har som jobbar heltid har den typen av jobb att de kan hämta på dagis hyfsat tidigt och sen sitta hemma lite på kvällstid och slutföra arbetet eller så är det ett par som jobbar inom vården. Där går föräldrarna omlott så att barnen får det bra ändå med lagom långa dagar på dagis.

I vår familj är vi en skiftarbetare (dag, natt eller dygn) och en som jobbar måndag-fredag. Vi hade inget behov av att jag som jobbar måndag-fredag gick ner i tid. Observera att jag skriver att vi inte hade något behov. Jag såg inget behov av att vi båda skulle vara hemma med barnet, pappan hade ju hämtat kl 14 så varför skulle inte jag kunna jobba till 17 och dra in full lön? Jag tyckte att det var onödigt. Så såg jag på det då. Idag känner jag att det var felprioriterat och jag skulle inte fatta samma beslut.
Så de senaste tre åren har jag gått ner i tid så att jag kan sluta 16 tre dagar per vecka och hinna med att följa med sonen på hans aktiviteter.

Men tänk inte så mycket på hur andra gör! Det du ser är sällan det som är sant, det är bara din tolkning. Utan utgå från er, vad skulle du behöva i form av stöd, i form av att din man gick ner i tid, för att ni alla skulle må bra? Och skulle detta fungera för er med era jobb och ekonomiskt?

Naturligtvis måste ju pappan vara väldigt aktiv i ert fall. Om du mår dåligt kanske det är lämpligast att han tar den största delen av föräldraledigheten och du jobbar istället? Man har ju rätt till dubbeldagar också och kan vara hemma samtidigt en tid. Samma sak med nattvak, där måste han ta den största delen om barnet inte sover. Man kan ju ge ersättning om det blir för tufft att amma.

jag skulle också vilja ha fler barn, har en dotter på 2 år
men jag vet inte heller om jag skulle orka med fler. har psykisk ohälsa som jag kämpar med. Jag anklagar mig själv för att jag mår dåligt. drömmer om att ha ialf 1 till barn. hoppas det är möjligt i framtiden