Hjälp mig förstå utbränd kusin
Fick just veta att min kusin är sjukskriven. Hon ligger i sängen hela dagen. Släktingar och vänner tar hand om barnen. Pappan gör karriär 130% som vanligt.
Hon har jobbat deltid i flera år. Han har som sagt gjort karriär, jobbat massor. Ofta jobb på annan ort. De två barnen (förskola o lågstadie) har sedan länge två, tre aktiviteter var i veckan hon ska skjutsa till o från.
De har köpt hus, renoverat. När han är hemma har han byggt altan. Allt i deras hem är perfekt och dyrt. De tänker bygga ut huset ytterligare trots att det redan finns tex ett rum var till barnen. Det är som att det aldrig duger. Aldrig räcker.
Jag står inte min kusin jättenära, vi träffas typ 2-3 ggr per år, men jag och fler i släkten har sett kraschen närma sig. Jag vet att hennes föräldrar har ifrågasatt deras livsstil.
När min sambo och jag har nämnt ngt om våra livsval (inte för att pådyvla utan för att det varit relevant i ngn diskussion) har hon blivit jätteprovocerad och utan att vi på något vis har sagt ngt om deras familj börjat försvara deras val, att han måste jobba så mycket för att de ska ha råd med huset tex (sälj det då, tänker jag...).
Vi har fått sluta prata om vår vardag med henne när vi ses för det känns som att hon mår dåligt av att höra att vi har det bra. :-/ Det här har pågått i flera år.
Det är inte första gången jag ser sånt här hända småbarnsföräldrar. Jag förstår inte. Vad är det som driver folk till det här? Varför köper och renoverar man hus när man har småbarn tex? Varför prioriterar man karriär, pengar och status framför sin partner och sina barn?
Kan någon hjälpa mig att förstå min kusins situation? Det är så ledsamt alltihop. 
