Ledsamt

Visst är det ibland onödigt att prata om ett barns problem med barnet närvarande, men du får nog försöka förstå att fakta är en sak, och vad du vill höra eller känner är en annan sak (som dessutom bara är ditt ansvar och inte någon annans). Sedan är det så att vad du "vet av egen erfarenhet" är tämligen ointressant för statistik och objektiva fakta.

Osmidigt sätt men har viktkurvan ökat mycket utan att längden gjort det bör man fundera hur man får den att plans ut.

Du skriver i din andra tråd att du själv sedan många år lider av ätstörningar samt diabetes. Att det finns mat- och hälsoproblematik gör att jag tänker att det kan vara bra att be om hjälp av en dietist som kan ge stöd i hur era matvanor bör se ut. Som ätstörd har man ofta en skev uppfattning om vad som är "normalt" inte bara när det gäller vad man själv äter. Dessutom är ätstörningar, som du säkert vet, "smittsamma" så det finns en risk att ditt barn, även om hen inte utvecklar ätstörningar, kanske får svårt att äta en balanserad kost. Att ta efter sina föräldrars kosthållning gör ju de flesta barn, oavsett hur den ser ut.

Jag förstår att det måste vara svårt och sårande att få höra de orden som BVC-sköterskan yttrade, men det är med barnets bästa i åtanke. Jag vill heller inte låta dömande utan bara komma med en fundering.