Dop är jobbigt bara när man börjar jämföra med hur andra gjort och hur andra tycker man ska göra.
Jag och min svägerska hade dop med bara någon veckas mellanrum.
Vårt dop: Jag ringde pastorsexpeditionen och bokade tid. Ringde sedan närmaste släkten och meddelade tid och plats (bjöd då våra syskon med familjer, mina föräldrar och våra närmaste vänner; totalt ca 20 personer). Jag plockade fram storasysters dopklänning (den var sydd billigt av en som gick en utbildning och ville träna sig) och såg till att jag och maken hade rena finkläder. Beställde tårta från konditoriet och lejde mina svägerskor att baka lite kakor, eftersom jag själv nyss opererat gallan. Sedan var det dop, fika, presenter och fotografering. Alla hjälptes åt att diska.
Min svägerskas dop: Hon bokade tid och gjorde sedan konstnärliga inbjudningskort till ca 150 gäster. Shoppade loss lite nya kläder. Hon lejde 3 tonåringar att vara lekledare till gästande barn och hyrde någon som sjöng på själva dopet. Bakade 7 sorters kakor och köpte enorma doptårtor. Hyrde in serveringspersonal, som också skötte disken efteråt.
Båda ungarna blev döpta, och båda tillställningarna var trivsamma fast på olika sätt. Skillnaden låg i hur mycket jobb och pengar vi lagt ned på det hela.