Min åttaåring har som sin syssla att torka bordet efter maten. För övrigt så dukar han av efter sig själv (och ofta efter oss andra också, på eget initiativ), dammsuger om han har hällt ut hela skolgårdens sandlåda på hallgolvet, lägger sina kläder i tvätten varje dag, får svabba om det är något han spillt (han vet självklart att hjälp finns nära till hands, men han ifrågasätter inte om han faktiskt måste göra det utan bara gör det). Vi delar på disken ibland, han diskar och jag sköljer. På så sätt kan jag visa honom om det är något han missat och så kan han göra om själv. Jag tycker inte det är riktigt schysst att berömma för något, men sen ändå göra om mitt framför ögonen på barnet. Dessutom byter han sina sängkläder (givetvis hjälper jag till om han ber mig, vilket han brukar göra efter att ha försökt en stund med täcke och påslakan. Han vet hur man gör, men han är för kort :)). Han lämnar heller aldrig saker på golvet. Detta fick han lära sig från tidig ålder eftersom jag är blind, och ligger det saker på golvet så kan de gå sönder vilket han inte vill. Jag tycker att det fungerar bra här hemma. Och ja, han brukar gå ut med soporna också. Men den enda uppgift som egentligen är hans är som sagt att torka bordet och att ta reda på sin egen smuts i form av dammsugning när han kommer hem, städa när han har spillt, duka av efter sig och lägga sina kläder i tvätten. Jag vill inte ha ett barn som tror han bor på hotell :) och jag tycker aldrig det är för tidigt att börja, bara barnet vet att det kan få hjälp och vägledning om det skulle behövas. Ibland dammsuger han även hela huset på eget initiativ, för att vara snäll. Dock brukar jag få göra om just det eftersom han är lite för snabb. Men det gör jag när han somnat, han är inte direkt ljudkänslig :)