Öl-alkis?
Är här hemma i vår säng i min ensamhet och är uppgiven.
Jag och min sambo fick barn för tre månader sedan. Han är en jättebra pappa och vårt förhållande bra. Har varit ett par i över tio år. Min sambo har ett genuint intresse för öl och har flera öl-kylar hemma där han samlar. Han läser på och kan mycket om öl och det är inte direkt Carlsberg som finns i de där kylarna. Han dricker ju såklart ölen också. Ibland på vardagskvällar men oftast på helgen. Ser inga problem i att han tar någon öl på kvällen efter jobbet eftersom han då inte blir påverkad.
På fredagar och lördagar kan han dricka en del. Oftas mellan 3-6 flaskor/kväll och blir då påverkad och sluddrar. Han dricker i stort sett på alla dagar som efterföljs av en ledig dag. Det har stört mig men inte på så sätt att jag tänkt att han har problem.
Men. När det vankas fest är det fruktansvärt. Är han ute med sina vänner finns det ingen gräns. Han kan dricka sig redlös. Ibland så att han knappt kan gå. Han kan också vara otrevlig mot mig. Absolut inte våldsam eller att han skriker utan mer konfliktsökande och vill göra sig till offer.
Idag har han då varit i Köpenhamn på någon öl-festival. Åkte tidigt i morse och ska komma hem imorgon. Då jag inte hört något på hela dagen så skickar jag ett sms vid sjutiden och frågar hur det är och lite så. Han svarar inte. Skickar ett till en stund senare. Inget svar. Väntar en stund och ringer sedan men kommer direkt till mobilsvar. Ringer efter en timme, återigen mobilsvar. Blir lite orolig och skickar ett sms till kompisen som är med och ber honom säga till min sambo att ringa. Efter en bra stund ringer han och det går då inte att prata med honom. Han förstår inte vad jag säger och han pratar otydligt. Ber honom att chilla ner och dricka vatten ett tag. Säger också att han kan höra av sig när han är på hotellet så jag vet att han kommit hem ok. Hör inget mer av honom. Skickar en bild på dottern och skriver att vi går och lägger oss och att han gärna får höra av sig så jag vet att allt är bra. Då jag vaknar någon timme senare har jag fortfarande inte hört något och blir orolig med tanke på skicket tidigare under kvällen. Bestämmer mig då för att ringa. Då är han i princip okontaktbar men säger att han är trött och de sitter i en taxi.
Då bryter jag. Klart han ska åka iväg på sina grejer men att inte höra av sig på hela dagen (när man har en bebis) och bli så full att man inte kan föra ett samtal via telefon är helt förkastligt.
Jag blev så arg att jag skickade ett sms och skrev att vi åker till vår sommarstuga imorgon och kommer inte hem förrän han har insett att han har problem och är villig att ta tag i dem.
Han ringer sedan, något nyktrare men fortfarande så pass påverkad att det inte gick att föra en vettig konversation med honom utan att han tar på sig offerkoffan och samtidigt inte tycker han gjort något fel.
Hjälp! Vad ska jag göra???