Som pappa var min son en högvinst!

Jag har två relationer bakom, en med min ungdomskärlek och en som bara ville bli gravid.
I första relationen fick vi en son, i andra relationen två tjejer.
Skilsmässan i första relationen kom som en överraskning, vi gick på familjerådgivning och dom la fram, ni har byggt hus, bytt jobb, bytt stad,fått barn, även konflikt på jobbet för ex 1 , hon var alltid sen och blev varnad, jag just startat företaget. Vi blev helt enkelt utbrända och valde skilsmässa.
Relation två blev gravid efter några månader, något jag inte ville men som kvinna allt hon bara ville, nu hade jag barn i två olika städer, pågrund av skolplikt kunde jag o sonen bara ses på lov o helger.Jag ville verkligen lyckas den här gången, kort efter kom andra tjejen.
Det jag reflekterade på var att från första dagen hon visste att hon var gravid med nr 2 så hade vi aldrig närhet, hon klagade på illa mående osv, kanske blir så tänkte jag, efter drygt 3 år var vi inte nära en gång, bara en puss o inget mer, märkte hur hon ofta gick o la sig när man satte sig nära i soffan, märkte att hon drog sig undan. Tog en dag o ställde frågan om närhet, fråga om något var fel, fick inget svar, efter tre dagar svarar hon," jag vill ha ett sex fritt förhållande!"Visste inte vad jag skulle svara, frågade vänner o familj om man kan leva så, svaret dom gav "så kan man inte leva"gav henne svaret jag vill inte leva så ett liv utan närhet och sex, vi måste gå isär.

Allt började bra, umgänget fungerade bra med upptrappning till halvtid, jag bodde kvar i huset jag köpt innan hon o jag träffats, under året kom det fram att hon försökt hitta vägar med advokat att få halva huset o pengar,men visade sig vara ett lön löst försök.

Det kom en ny lag om barnbidraget, man har rätt till hälften när man har barnen halvtid som jag ansökte om, jag tyckte barnen skulle ha ett sparande, o bidraget kunde jag lägga in åt dom,i samma veva köpte jag en sportbil, kanske lite tecken på 40 års kris, men då skriver expressen i tidningen "dom äger lyxbilarna i ditt län" jag stod med där, ex blev vansinnig frågade vart pengarna kom ifrån, jag svarade dom har alltid funnits inget man delar som sambo.

Nu börjar vårdnads tvisten hon har tydligen fått ansökan att jag ska ha halva barnbidraget.
Inom en månad börjar jag se förändring i äldre tjejen, dom pratar mer o mer om mamma. Mamman har börjat bråka öppet med mig att jag ska gå ner i umgänges tid, hon hittar på ursäkter som att åka o hälsa på morfar under min tid, kalas osv, Tjejerna berättar att mamma kallar mig för idiot osv, ser att äldre tjejen blir nervösare av sig, tar en två dagar innan hon blir som vanligt, hon berättar att mamma kämpar för oss det är därför hon bråkar på dig.Nu får jag problem med umgänget, jag får barnen bara tre dagar, frågar tjejerna om dom vill åka till farmor som bor 60 mil bort, något dom verkligen ville, jag stannar där en vecka som umgänget brukar vara.
Nästa umgänge får jag bara den yngre tjejen, den äldre vill inte, jag o lille har jätte roligt, den yngre fortsätter komma ensam och jag ser hur den äldre är lessen när jag hämtar yngre tjejen, efter ett par gånger får jag ett brev från en advokat, nu får jag inte träffa tjejerna.

Det tar 6 månader för mig att nå tingsrätten,vi har haft samtal med soc under tiden och den äldre tjejen hade tagit en lessen nalle när hon förklarade känslorna mot pappa,den yngre var bara 5 så hon fick inte vara med.Träffade på tjejerna under tiden, vi möttes vid en mack, barnen ropar pappa, pappa, jag tittar och ser att ex styr in dom i bilen igen, jag får inte gå fram och gör det inte heller, har inte fått träffa dom på tre månader vi det tillfället.

Tingsrätten tog förhandling pratade med oss i timmar, och kom fram till att barn mår dåligt av att inte ha umgänge med bägge föräldrarna, umgänget ska genast starta igen, vi börjar med upptrappning, allt går bra, det blir fler umgängesdagar domaren frågar vi uppföljning hur allt går, både jag o ex ser hur den äldre är glad igen och den yngre glad som vanligt, efter 3 månade med genom gång och hur allt går jätte bra så ger domaren mig tis- sön varannan vecka, 

Det tar en månad så börjar den äldre tjejen bli nervös o tystlåten, mamman frågar ut henne varje gång hon varit hos mig om vad som sagts, historier vänds och misstolkas för att slå emot mig, kort efter stoppas umgänget igen, nu kom en oroanmällan från skolan o mamman, soc ringer mig, dom startar direkt o anklaga mig,

Ny soc utredning en jag aldrig varit med om berättar soc för mig direkt, kommer dit får två handläggare på mig.
Skolan har skrivit att den äldre har blivit tillbakadragen i skolan under dom 6 månader jag inte fick träffa dom, under tiden ex plockade bort umgänget för mig, tiden barnen såg mig men fick inte komma fram.

Soc pratar med bägge barnen nu yngsta är 6 år, det är 3 månader sedan dom sett mig senast, soc går igenom med mig vad som sagts, inget allvarligt förutom historiena som mamman frågat barnen om mig som jag sagt, tror jag sa vid ett tillfälle när tjejerna bråkade att "det är inte som du är mitt barn" men var vridet till att jag sagt att den äldre tjejen inte var mitt barn, jag har sagt vid sista umgänget med barnen att det mamma nu gör är att vi aldrig mer kanske ses.

Soc utredningen var nerlusad av hur jag sa fel saker åt dom, soc hotade mig via tele samtal att jag aldrig kanske får se dom igen, att nu har du ingen chans att gå vidare med tvisten, jag sa jag kan begära verkställande av dom, fick till svar vi får se vad vi skriver i utredningen.
I utredningen hade ex fått svara på allt varför hon inte lät barnen hälsa osv,"han ville inte träffa dom" trotts att jag hade lämnat in till tingsrätt ang umgänge vid det tillfället, hon hade fått svara på allt jag sagt, jag fick inte veta något vad hon sagt.
Soc tyckte jag skulle gå COPE kurs innan jag får träffa dom igen, dom tycker barnens bästa o barnens rätt/vilja ska gälla, med andra ord barnen ska själva få välja om dom vill träffa mig eller inte, 6 o 9 år gamla.jag får med andra ord inte veta när jag träffar dom. Att vi har stora samarbetsproblem som skadar barnen.

Pratade med min son vad han ville, om jag skulle flytta till han, han blev jätte glad, har han nu på halvtid.
Valde o starta om livet, sålde huset, la företaget vilande, sjukskriven, håller på bygga ett arkitektritat hus till mig o min son som rehab för förlusten av tjejerna.
får snart inte vara sjukskriven längre men har rätt till a-kassa, kommer ta a-kassan o bygga klart, och bara njuta med sonen, ge han all den tid vi missat. Sedan starta upp företaget i igen.

Tvisten med tjejerna har rivit ett stort hål,gör jag rätt som väljer o försvinna ur deras liv? bor nu mer 37 mil ifrån dom.