Vet inte hur det blir!

Låter som att han är väldigt omogen och inte klarat av att ta ansvar,visa hänsyn eller är speciellt kärleksfull. Låter som att du och din son har det bättre utan honom. Han verkar inte ens anstränga sig. Tycker synd om din son,tänk på honom.

Ditt barn borde gå först!

Alltså ska den omogna pojkslyngeln ut!

Nu är de så oxå att han tydligen lider av utmattningssyndrom.. Han är sjukskriven och säger att han försöker så gott han kan. Men det känns inte som om det är en bra ursäkt...

Jag vet att jag o min son hade det bra utan "styvpappan"

Men konstigt nog vill jag att det ska fungera. Vet inte hur jag ska lägga fram allt för honom.

Känns som om han åter igen kommer att förklara hur dåligt han kommer att må och säga att han vill göra allt bra.. Vilket han har gjort 1000000 gånger. Orkar inte med att höra honom ledsen eller säga att han ska gå under jorden och att jag aldrig mer kommer att få se honom.

Förstår att ni ser honom som omogen.. Men vad och hur kan jag göra för att lösa situationen bäst?! Eller kan man bli så som honom av utmattningssyndrom och kan han bli bättre? Vad gör jag?

Ni har varit tillsammans i 3 år varav 6 mån varit bra och TVÅ OCH ETT HALVT ÅR varit fruktansvärt för både Dig och ditt BARN!

Dumpa! Punkt!

Den du har ansvar för är din son. Att han ska ha det så bra,  tryggt och harmoniskt som bara är möjligt.

Din son grät för han inte ville träffa sin styvfar. Och då öppnade du ändå dörren för honom när han ville komma tillbaka. Fullständigt obegripligt för mig! Man hade ju önskat att din sons välmående hade varit prio nr 1 för dig. Nä, jag tycker inte det är din kille som låter omogen, utan du.