Hur beroende av er är era barn?

Har också en 4-årig son. Han är likadan. Lite reserverad mot främlingar men om de typ skulle ge honom en godis så är isen bruten. Har tappat bort honom 3 gånger ute i butiker för att han springer runt som en virrpanna. Han brukar inte sova hos släktingar (aldrig varit behov för det) men det skulle inte vara nåt problem. Jag trodde att han är sån för att han började så tidigt på dagis...

Hmm. Min son springer runt till alla. Fick ha ett samtal med honom om att han inte fick krama vem som helst för han slänger sig runt midjan på dem bara...lite farligt sådär.

Mina barn är extremt mammiga/pappiga. Dom skulleu te greja att sova borta en hel natt hemifrån, inte ens hos mormor tex. Känns jättejobbigt, jag och sambon har ganska många gånger pratat om att ordna barnvakt några timmar bara för att gå ut o äta lt se en film lr nåt bara han o jag. Tillägget att vi aldrig gjort nåt själva sen vi fick barn för snart fem år sen.. :( Men så fort det ens kommer på tal så blir det krokodiltårar hemma.. Önskar mina barn var lite tuffare/självständiga.

Oj, okej antar att det är ganska jobbigt båda delar. Jag springer runt på tå och måste alltid ha översyn och kan inte titta bort för då har han börjat prata med någon eller kramas med någon. Kan dock förstå att det måste vara väldigt jobbigt också att inge ha någon egentid.

MIn fyraåring är väldigt social och pratar med allt och alla, men vill hålla okända/människor hon inte är så bekant med på avstånd när hon pratar. Med människor hon känner är hon väldigt trygg och pratsam. Kan få för sig att springa iväg ute, men är rädd för att komma bort och är vi på ny plats håller hon sig nära oss. Är vi hemma hos någon kompis till henne vill hon sitta i knät en stund först. 
Hon kan sova borta, men bara hos morfar. Hon kan passas över dagen av flera släktingar. Hon tycker inte om förändringar och vill ta saker i sin takt.
Hon är trygg på och älskar dagis, men har också behov av mycket lugn och ro hemma.
Har sina favoriter. Mormor är roligast att vara hos, morfar roligast att vara iväg med(och sova hos), pappa är ett måste när det ska sovas hemma, mamma är bäst på att trösta, förklara och uppfostra. Är hon sjuk är hon extremt mammig/pappig och skulle inte kunna lämnas bort.

Min bror var extremt social redan som barn och kunde gå och fråga de andra som var på Ica vad de skulle handla. Jag skulle gissa att han var typ 4 år då.

Min dotter är 5 nu, men har i många år berättat saker för okända människor som att hon ska åka till pappa på lördag, hon har en syster och lillebror och vad de heter o s v.

Min dotter (5 år) kan vara lite blyg i början inför folk hon inte känner så bra, men oftast tinar hon upp och sen är det svårt att få stopp på babblandet....

Min son är mindre blyg men samtidigt mindre kontaktsökande. Han kan bli passad av en släkting men interagerar liksom inte med den personen så mycket då. Min dotter däremot vill liksom leka och prata mycket med sin barnvakt, gärna heeeela tiden.

De sover borta hos mormor och farmor utan problem. Har gjort det sedan de var bebisar någon natt här och där. Numera frågar de efter att få sova över självmant.