Svärmor

Om jag var du hade jag satt ner foten och rutit i. Du är mamma och hon är farmor. Hon bestämmer inte även om hon gärna vill tro det.

Men vill inte skapa dålig stämning heller, försöker säga ifrån snällt och har bett min sambo säga till henne men hon förstår inte. Vi åker och hälsar på dom varannan helg (dom bor 1.5 timme bort) för att hon ska få träffa sitt barnbarn som hon saknar så hon nästan går sönder. Men känner bara ångest att åka dit nu för tiden, men gör de för att kunna känna mig lugn hemma att dom inte kommer för att "överraska" sent på kvällen tex. Hela den här saken har satt sig som en tung dimma över mig och min sambo där vi bara är irriterade när de andra säger nå som inte passar. Vill att X ska fräffa hans farmor men det blir jämt för mycket.

Det låter mycket likt min fd svårmor vars uppförande till sist blev riktiga trakasserier. Exet förstod aldrig hur jag kunde ta illa upp över att hon tex kom hem till oss och möblerade om i skåpen, eller att hon började blåsa ljus och skära upp tårtan på sonens kalas utan att säga till mig (eller någon annan utom exet för den delen), och han var helt blind och döv när hon började skrika åt mig eller rycka barnet ifrån mig. Förutom en gång när han tog barnet och gick därifrån...
När vi senare gick i parterapi förklarade terapeuten för mig att det var en reaktion på att hans pappa var alkoholiserad, att han inte klarade av att mamman kunde göra "fel" utan på riktigt inte såg eller hörde. Jag insåg att han aldrig skulle hjälpa mig mot henne och valde att lämna. Det var givetvis inte bara det som var problematiskt mellan oss, men det var den saken som jag absolut inte kunde leva med.
Efter att jag flyttade har exet börjat sätta gränser då han nu märker hur jobbig hon är

Sätt ner foten nu! Jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare, då hade det kanske gått att lösa. När jag fick nog hade det gått så långt och hennes mönster hade cementerats så att det var svårt att bryta.
Har du testat att låta sambo och bebis åka utan dig? Då kan du får en stund för dig själv och slippa se och höra eländet?

Låter precis som något hon skulle kunna göra. Min sambo har sagt åt henne ibland när han ser det, hon lyssnar säger jaja sen är det samma sak igen. Hatar när hon ska rycka min son ur händerna på mig. När vi hälsar på dom så passar alltid min sambo på att fixa med bilen i garaget eller nå liknande så han ser inte allt som händer när vi är själva. Återigen hon är inte elak eller gör saker för att vara elak tror hon bara tror att hon har lika stor rätt att bestämma över honom som jag har, och i mina ögon har jo ingen rätt till att väcka X när ja sagt åt henne att inte göra det. Hon har inte någon rätt att klampa in i sovrummet när ja ammar och har stängt dörren. Hon har inte någon rätt att bestämma hur ja möblerar eller vad ja lagar för mat hemma heller. X är bara 8 veckor och ja helammar så än så länge varken vill eller kan ja släppa iväg honom med min sambo själv:/

JAG HAR VÄRLDENS HEMSKASTE SVÄRMOR!! Haha gud vad elak jag känner mig nu men hon är falsk mot min man men det är bara jag som ser det. Min man hade det ganska svårt när innan jag blev gravid men hon hjälpte inte honom, hon bröt kontakten med honom och jag var den som fanns där för honom. Nu när vi fått barn så mutar hon sin son med pengar och saker bara för att få träffa barnbarnet. Och min dumma man går på det. Nu har jag ingen kontakt med henne men när jag hade det så kunde hon komma hem till oss och sitta och bära sonen i 4-5 timmar och hon sa aldrig till när han hade bajsat heller för hon inte ville släppa honom. Hon tog över jätte mycket, hon kom till BB och tog ut min som från rummet när han var 1 dag gammal!! Hon bestämde saker om hans framtid och ville passa han när han bara var 1 månad. Det är mitt första barn och allt är ju nytt för mig och jag vill först och främst spendera tid med min son sen kan alla andra börja passa osv. Nu är han 3 månader och jag har inte haft kontakt med henne sen en månad tillbaks. Jag startade ett onödigt bråk bara för att slippa henne haha jag mår såå bra nu ;D

Låter precis som något hon skulle kunna göra. Min sambo har sagt åt henne ibland när han ser det, hon lyssnar säger jaja sen är det samma sak igen. Hatar när hon ska rycka min son ur händerna på mig. När vi hälsar på dom så passar alltid min sambo på att fixa med bilen i garaget eller nå liknande så han ser inte allt som händer när vi är själva. Återigen hon är inte elak eller gör saker för att vara elak tror hon bara tror att hon har lika stor rätt att bestämma över honom som jag har, och i mina ögon har jo ingen rätt till att väcka X när ja sagt åt henne att inte göra det. Hon har inte någon rätt att klampa in i sovrummet när ja ammar och har stängt dörren. Hon har inte någon rätt att bestämma hur ja möblerar eller vad ja lagar för mat hemma heller. X är bara 8 veckor och ja helammar så än så länge varken vill eller kan ja släppa iväg honom med min sambo själv:/

Haha jag förstår hur du känner, vissa gånger har ja också tänkt vad ja skulle kunna göra för att slippa henne. Men de kommer aldrig att gå för min sambo och hon har för bra kontakt för det. Hon ringer honom flera gånger om dagen, när han jobbar och ja är själv med X så ringer hon till mig, svarar ja inte ringer hon igen och igen tills ja svarar så hon kan kolla att X mår bra. Hon kväver mig. Men vill samtidigt inte starta nå för ja vet att hon ändå vill väl, även om ja mer ser de som ett problem det hon gör. När hon tex påpekar att mjölken är slut så ja måste köpa ny, hallå de är min kyl och ja vet att den är slut. Hade ni ringt innan ni kom så kanske jag kunde köpt mjölk. Men nu när du säger åt mig vad ja ska köpa till mitt hem så skiter ja i det.