• Uschfyfann

    Panikångest, dödsångest, depression och beroende

    Redan sen tonåren har jag mått dåligt, speciellt i perioder. Men har inte ork att skriva om det just nu, vill bara skriva av mig lite om hur dåligt jag mår nu.

    Gick in i väggen ganska hårt i höstas, panikångest från helvetet och min läkare var helt bestämd med att jag skulle äta xanor morgon och kväll under en tid. Visst mådde jag great i början, men har ändå aldrig tyckt om mediciner. Nu sitter jag här ett halvår senare beroende av skiten och kan inte sluta, samtidigt så har jag börjat med SSRI och ätit det i 2 veckor, känner ingen förbättring utsn tvärtom.

    Är helt utmattad, känslorna är åt helvete och mitt humör är som vågor.

    Jag får läskiga tankar som att bli helt tokig och slå ihjäl nån, kanske råkar få ett psykbryt och slå min älskade flickvän. Viket jag vet att jag aldrig skulle göra men rädslan finns ändå där.

    Ångest har jag konstant och panikattacker några gånger om dagen. Det känns som det spårar och jag blir mer nedstämd för varje dag.

    Är det biverkningar av SSRI medicinen? Känns helt meningslöst att fortsätta äta dom och bara ge upp istället.

    Går hos psykoterapeut en gång i veckan men får intr KBT förrän jag är bensofri

    å

  • Svar på tråden Panikångest, dödsångest, depression och beroende
  • ammama

    Känner igen mig i det där.. Tar själv ssri sedan fyra månader tillbaka. I början är det väldigt vanligt att ångesten blir värre för att sedan (om medicinen funkar som den ska för dig) efter några veckor försvinna helt. Har inte din läkare informerat dig om det? Så håll ut ett tag till, snart blir det bättre!

    Jag har också sånna där sjuka tankar, antar att det är kopplat till ångesten på nått vis, enligt henne jag går på kbt hos så handlar det om en rädsla för att "tappa kontrollen". Så du behöver inte oroa dig för dem, det är egentligen bara en snabb tanke som råkade dyka upp i ditt huvud, men som du blev så rädd för, så den bestämde sig för att stanna kvar i ditt medvetande istället för att bara "svepa förbi". Du är rädd för dina tankar, rädd för att det är något du skulle få för dig att göra, inte sant? Då kan du känna dig trygg, för den här rädslan du har för den här tanken innebär att detta verkligen inte är något du vill, snarare något du fruktar, och varför skulle du göra något du inte vill?

    Själv är jag livrädd för att ta livet av mig. Blev visst lite ironi i den meningen, hehe. Men ja, så jag är liksom du rädd för att tappa kontrollen. Rädd för att jag mitt i en ångestattack eller när jag känner mig nere & rastlös samtidigt (som jag gör ofta), skulle få för mig att ta livet av mig. Jättekonstigt egentligen, för jag vill verkligen inte dö, inte ens då när jag mår dåligt. Jag brukar ta dem jobbiga tankarna och lägga in i ett mentalt kassakris när jag tycker att dem blir för mycket. Sen låser jag och kastar bort nyckeln, och sen brukar jag inte tänka mer på den saken i allt från några timmar upp till några dagar :)

Svar på tråden Panikångest, dödsångest, depression och beroende