Dåligt socialt nätverk, hur fixar man det i längden?

Någon mer som fått klara sig själv alldeles för mycket? Min familj bor i en annan del av Sverige, hälsar på kanske en gång per år. Vänner jag hade förut har jag inte kvar av olika (vanliga) anledningar. Jag har sambo som tur är men annars känns det ofta tomt. När jag har pluggat och jobbat, gått nån kurs verkar folk inte speciellt intresserade av att fördjupa relationen utan man är bara kollegor eller studiekamrater. När sysselsättningen tagit slut har vännerna eller kollegorna också försvunnit.

Ni som också levt väldigt ensamt och ganska isolerat i stora delar av ert liv, hur har ni förhållit er till det för att inte deppa ner er för mkt? Jag trivs bra i mitt eget sällskap men ibland blir det för mkt.