FÖRÄLDRAR (bio, bonus, what ever) se hit! Jag behöver era kloka råd!

Antingen gör ni slut och låter hans dotter vinna eller så agerar ni som vuxna människor och sätter ner foten och visar att hennes beteende inte är okej.

Hur brukar ni göra eller framförallt hur brukar din pojkvän göra? För det är mest hans ansvar men du borde försvara din son när hon säger att hon inte vill ha honom där. Det är ditt ansvar att förvara din son mot mobbning och din pojkväns ansvar att se till att hans dotter inte mobbar andra barn.

Jag känner igen mig i din berättelse fast i mitt fall var det mitt bonusbarn som såg mig som en rival. Jag är inte tillsammans med den kille längre och det beror till hundra procent på att han lät hans dotter bestämma precis allt och det fungerade inte. Jag förstår att ens barn kommer i första hand men det måste finnas gränser. Hon grät och tjurade ihop för minsta lilla och spelade på hans dåliga samvete hela tiden och så gick hon till sin mamma och ljög om hur jag var så mamman skällde ut mitt ex och till slut tog det slut mellan oss för jag stog inte ut med att ett barn bestämde allt. ALDRIG mer en man med barn! ALDRIG! Gör slut med honom det är mitt råd och skaffa en kille som inte har barn eller som har vuxna barn.

Tack för att du tog dig tid att svara. Det uppskattas verkligen! :)

För det mesta så märker inte pojkvännen av vad som händer. Men på senare tid har jag påpekat det, så först nu så börjar han själv se det.

Och, ja, hur gör han? Han gör ingenting, inte där och då iaf. Han säger att han pratar med henne efteråt, men där och då så låter han det bara passera.

Ja, jag är väldigt medveten om att jag borde säga till henne - mest för att visa min son att hennes beteende inte är rätt. Men samtidigt tycker jag att det är hennes pappas ansvar.

Vill även tillägga att flickan inte mobbas. Hon ser min son som en konkurrent.

Vad säger flickan när ni pratar med henne om det? Kan du kanske ta en dag och göra något kul med henne och under tiden ta upp det hela för diskussion? Att pojken försvinner är ju inte ett alternativ och det lär hon ju fatta men vad kan ni göra för att det ska kännas bättre? Hon är ju stor nog att kunna ta en ordentlig diskussion med gällande det här och hon måste ju helt enkelt köpa läget.

Okej, tack för ditt svar. Men vi vill ju att detta ska fungera. Att göra slut är inte lösningen på problemet. Inte för oss iaf.

Ja, det är pappans ansvar att uppfostra sin dotter. Men eftersom det är din son hon är dum mot, så är det väl självklart att du säger till henne också.

Vill ni det? Eller är det du som vill att det ska fungera?

Jag undrar, för din kille verkar ärligt talat inte bry sig...

Tack så otroligt mycket att du tar dig tid att svara i tråden! :)

Tanken har faktiskt slagit mig; dvs att jag borde ta en timma med hans dotter, medan pojkvännen tar samma timma med min son.

Jag tänkte att vi gör något kul, hon och jag, och under tiden - vid rätt tillfälle - så tar jag upp frågan.

Men okej, om vi skulle göra så; exakt hur lägger jag fram det?

Det jag känner är ju:

Så här är det; i detta förhållande finns fyra personer - två vuxna, två barn. Alla ska få ta lika stor plats och alla ska känna sig sedda, hörda och omtyckta. Jag har förstått att du helst skulle se att min son inte fanns med i bilden, men nu är det så och det får du acceptera. Du måste vara snäll mot honom, han blir ledsen när du är så kall mot honom.

MEN, så kan jag inte tala till en åttaåring. Så, hur lägger jag fram det? Vilka motfrågor kan jag förvänta mig och hur svarar jag på de?

At the end of the day; ÄR det verkligen MITT ansvar att tala med HANS dotter? För om jag lämnar relationen och skiter i allt, så kommer ju samma problem att uppstå i pojkvännens nästa förhållande. Således torde det vara hennes pappas ansvar att ta detta med sin egen dotter.

Eller tänker jag fel?

Ja, du har så rätt. Jag vet det. Men jag har så svårt att säga till andras barn; framförallt när det andra barnets förälder/föräldrar är med.

Men det problemet äger jag och det får jag jobba på.

Tack för ditt svar! :)