• SnubbelTrubbel

    Vilse?

    Vilsen?


     


    Snabb information om mig själv.


     


    Ålder. 15 år


     


    Kön: Man


     


    Läng: 185 cm


     


    Vikt: 75 kg


     


    Hejsan, jag är helt ny på detta forum och vet därför inte riktigt var jag ska placera min tråd. Jag ska börja denna tråd med att berätta lite om mig själv.


     


    Jag är en kille på 15 år som lever i en helt normal familj. Inga problem inom familjen eller inom sociala kretsar. Jag har under hela min uppväxt levt i en trygg miljö men bra människor omkring mig.


     


    När jag var liten gick jag aldrig på dagis, utan hos en dagmamma. Denna dagmamman var otroligt snäll och jag minns henne väl. Jag minns sen tidig ålder hur jag sökte mig till äldre människor då jag fann dessa mycket mer givande. Jag minns att jag som 5 åring skaffade en väldigt bra kompis som då var 9-10 år. Han gick hos samma dagmamma som mig efter skolan medans han väntade på att hans föräldrar skulle sluta jobbet. Vi byggde upp en stark relation och hade mycket roligt tillsammans. Under denna tid blev jag lite lätt mobbad av en så kallad "speciell" unge som också gick hos denna dagmamman. Jag minns att han var väldigt rebellisk och brukade spola ner min keps i toan, haha.


     


    När jag var 6 år började jag skolan och skaffade mig nya vänner, dock i samma åldersgrupp. Under samma tid som detta hände skilde mina föräldrar sig och det tog ganska hårt på mig. Iallafall, vi var en grupp på 3-4 killar som höll ihop ytterst bra. Vi gick på fritids tillsammans efter skolan och där hittade vi på mycket bus tillsammans. Har bara bra minnen av dessa grabbar och saknar denna tiden väldigt mycket. Har kontakt med två av grabbarna än i dag och en av dem skulle jag säga är en mycket nära vän, i det normala livet. (Vi kommer till detta senare)


     


    Jag minns att jag som barn alltid ställde upp och ville hjälpa människor, jag ville allas bästa. Detta stämmer än idag och jag har väldigt svårt för att vara elak eller dryg mot någon.


     


    Åren gick och jag blev äldre. Som 10-11 åring skaffade jag mig en ny vän och lämnade i princip alla mina gamla vänner. Denna vän var väldigt intresserad av datorspel och Tv-spel. Detta väckte också mitt intresse och jag brukade åka hem till han på helgerna och spela Tv-spel med honom. Jag blev väldigt insatt och som 11 åring var det enda jag kunde tänka på Tv-spel. Jag sparade ihop pengar under ett halvår och under julen det året för att ha råd med mitt eget Tv-spel. När jag hade skaffar mitt eget Tv-spel satt jag som fastklistrad hela dagarna, timma efter timma. Mina föräldrar märkte att jag ändrade min personlighet och jag minns att jag alltid var väldigt arg. Detta skapade väldig oro inom familjen och detta höll på i flera månader, tills mina föräldrar sätter ett stopp. Det var när jag var helt uppslukad av Tv-spel, jag skulle säga att det var ett allvarligt missbruk för mig. Men som sagt dom satte stopp för det och tog mitt Tv-spel, jag var såklart arg då men kan inte tacka dom tillräckligt för det idag. Jag var äntligen fri från mitt missbruk och kunde fortsätta leva mitt liv som en normal 12 åring.


     


     


    Ett halvår efter att allt detta utspelat sig så minns jag att det blev en väldig maktkamp i min klass. Man skulle helt enkelt va "coolast" och skaffa sig mest respekt bland grabbarna. Detta kunde innebära att va uppkäftig mot lärare, trotsa sina föräldrar och röka. Detta var dock inte första gången jag rökte utan hade gjort det några gånger med en kompis i 3:an. Jävligt barnsligt när jag tänker efter, men så var det. Jag smygrökte lite där ett tag men la ner efter nån månad. Tyckte inte det gav mig något. La även ner med fotboll som jag gått i dom senaste 6 åren, och handboll. Tröttnade på det och tyckte det var jävligt "töntigt" att lyssna på någon som skulle försöka lära mig spela fotboll. Jag spelar väl hur fan jag vill, eller hur? Haha.


     


     


     


    Köpte en dator någon stans runt 13 års åldern, spelade med 2 polare och allt flött på. Inget beroende. Kom i kontakt med några gamla polare från tiden då jag spelade mycket Tv-spel och jag klickade riktigt bra med en av dom. Vi började snacka mer och mer och vågade snacka om mer "privata" saker. Jag minns inte hur men vi kom in på ämnet "droger", jag har alltid varit väldigt intresserad av detta och ur det påverkar människor. Hade koll på vad det mesta var och hette men hade aldrig sett något i verkligheten. Min kompis visade sig också vara intresserad av detta. (Ska även nämna att han är 2,5 år äldre än mig) Han sa att han var mycket intresserad av att testa Cannabis, det var jag också. Vi snackade lite om det och vi kom fram till att vi skulle försöka lösa det. Jag hade en polare som jag frågade och han visste en tjej som kunde lösa. Efter att ha lämnat pengar och väntat några dagar så fick vi äntligen vårat efterlängtade Cannabis. Tror min polare betalade 300 kr men fick max 1,5 g. Ganska sjukt nu när man tänker efter men vi visste inte bättre då. Vi fick hjälp av en mer erfaren polare och vi testade att röka. Ingen av oss kände något och sen var det inte mer med det. Min kompis fortsatte dock träffa denna människan och fick röka en del och kunde nu en del om det. Han fick även ett nummer han kunde ringa om han ville köpa.


     


    Mitt minne är väldigt svagt hur jag kom in i rökat men antar att han köpte och jag provade mer och mer. Jag gillade ruset och fortsatte med det, dock inte så det påverkade min ekonomiska situation.


     


     


    Jag hade precis fyllt 14 och skolan flöt på, stökig klass och var jävligt skoltrött men det funkade. Rökte väl i ca ett halvår till och höll mig borta från allt annat än alkohol och gräs. Hade dock några polare som brukade Tramadol, detta fick mig att öppna upp ögonen för andra droger. Och nu ska jag berätta när det började gå utför ordentligt. Allt detta utspelar sig på max ett halvår.


     


     


     


     


    Testade:


    Xanor 1mg


    Tramadol (varierande styrka per piller 50mg-200mg,tog ca 400mg varje gång)


    Valium


    Gräss


    Hasch


    Ectasy


    Rohypnol (Roppar)


     


     


    Brukade detta friskt men inget missbruk, mitt sociala liv tog inget skada. Inte min skolgång heller. Jag är fortfarande sjukt ung och det finns ingen jag kan prata med detta om. Jag ser mig själv som väldigt konstig och väldigt förre min ålder. Skriver egentligen inte detta för att jag vill ha hjälp eller så utan mest för att skriva av mig. Vill gärna veta om det finns nån mer där ute som har liknande erfarenheter? Kan dock säga att droger inte påverkat mig negativt, utan snarare fått mig att tänka på saker mer och faktiskt försöka förstå VARFÖR. Varför lever vi? Vad är egentligen meningen med allt detta? Varför lever vi? Är jag universum eller är jag bara en del av universum? Tänk om allt egentligen bara är en dröm, vad händer när vi vaknar upp sen då?


     


     


    Jag skiter fullständigt i om ni skriver "sök hjälp" eller "detta är inte bra när du är så ung" osv, jag skriver detta för att dela med mig. Inte för att jag vill ha eran hjälp. Har dock en fråga,


     


    Vad tror ni fick mig att gå denna vägen? Känns som att jag alltid sökt mig till droger osv i valen jag gjort. Men vad vet jag?


     


     


    Ska tillägga att jag brukat alla dessa droger med Diabetes typ 1 som jag fick som 6 åring, aldrig haft några problem.


     


    Ber om ursäkt för felstavningar.


     


     


    Mvh SnubbelTrubbel


     


     

  • Svar på tråden Vilse?
  • Anonym (Silverfish)

    Finna många anledningar att söka sig till substanser.

    En kan vara bristande självkontroll. En oerhört stark drift hos människan är behovet av direkt tillfredsställelse. Vi vill helt enkelt må bra och är villiga och göra nästan vad som helst för den känslan. Genom erfarenhet lär vi oss hur man kan balansera behovet av direkt tillfredsställelse på ett sätt som minimerar de potentiellt negativa effekterna.

    Sen kan det vara sökandet, antigen av det egna jaget eller förstålese för omgivningen och den egna platsen. Sinnesvigdande substanser har en förmåga att låta människor utforska sidor hos sig själv som annars kan vara tunga att ta i.

    Det kan även beror på tristess och brist på ansträngade stimulans. Är man en relativt intelligent person som inte utnyttjar sin förmåga, utan snarare glider fram utan ansträngning så kan substanser ge den tillfredsställelse man saknar.

    En bieffekt av långvarit bruk av vilken substans som helst egentligen är ju en avtrubbning av kroppens egna system. Man kan säga att man tar till viss del kontroll över kroppens egna belöningsystem.

    Vill inte pracka på dig något men tänk på att du är så ung att din kropp och hjärna fortfarande utvecklas. Ett för intensivt bruk i ung ålder kan sätta skador på ditt egna belöningssystem, vilket kan leda till att du som vuxen får en urhålkad förmåga att känns glädje ifrån naturlig stimuli. Tar det varligt och jämför aldrig ditt bruk med någon annans. Vi fungerar olika, kräver olika mycket och har olika förmågor att plocka gott och ont ur våra beteende. Lycka till och ta hand om dig!

Svar på tråden Vilse?