Varför har människor ingen självinsikt?

Ibland är det vad som kallas projicering, men oftast är det väl bara en sund filtrering för att orka leva med sig själv. Det finns faktiskt en koppling mellan att må psykiskt bra och att överskatta sig själv en smula, och jag gissar att det också finns en koppling mellan välmående och att inte kunna se sina brister.

Sedan så är det ju också så att man kanske inte går och skyltar med självinsikten kring ens negativa sidor. Jag är väl medveten om en massa sidor av mig som kanske inte är de bästa och som jag int lyckas få bort. Men det är ju inte så att jag går och berättar att jag är fullt medveten om dessa brister utan det finns säkert en hel drös med människor som stör sig på det och tror att jag själv är helt omedveten helt saknar självinsikten.

Inte vet jag, jag tror att jag själv är en sån människa ibland. 

Pratar nog för mycket, för mycket om det som pågår i mitt liv och min skalle och glömmer ibland fråga andra vad de gör. Men det är bara så jag är. Funkar bäst när man bara är två, då har jag mer ro att läsa av den andra och lyssna.

Försöker kompensera genom att vara generös och hjälpsam men det kanske inte räcker och ibland blir det också fel. Uppfattas kanske som skryt? 

Jag tror jag är lite för mycket av allt bara. Och jag orkar inte be om ursäkt jämt för att jag har ett fungerande liv, jag har slitit i många år och gjort flera svåra val för att komma dit. Men det är klart att det känns jobbigt för de som jämför med andra och själva har haft otur och olyckor i sitt liv.