Varför valde ni att inte amma? Delade ni på matningen?

Jag hade ingen som helst lust att amma, alla fyra barn har fått ersättning från dag ett och vi matade båda två, mest jag kanske då mannen jobbade men när han var hemma så delade vi på det.

I detta starka feministfäste skulle man kunna tro att den PK-uppfattning som du ger uttryck för faktiskt rådde bland nyblivna mammor, men i verkligheten, och när ingen hör, så gör en majoritet av nyblivna mammor val som går i motsatt riktning. Flertalet vill vara hemma mer, vill amma och och vill ha med sig sin lilla trofé varthän de går.

Men det är naturligtvis fritt att göra som man vill i varje familj. ...vilket är vad som sker idag  

Jag provade att amma men jag hatade det och slutade rätt snabbt. Eftersom det tydligen finns kvinnor som älskar att amma och gör så i flera år så ville jag ge det en chans, men var även påläst om ersättning så att bytet skulle gå smidigt om amningen inte skulle fungera. Vi har delat på matningarna hemma. Eftersom mitt barn sov hela nätterna från 3 mån ålder har det inte varit så jobbigt nattetid. I början tog jag nätterna i veckan så tog min man helgerna så jag fick sova ut, funkade jättebra och min man uppskattade den tiden han fick ensam med vårt barn. Bebisen är inte alls mammig, älskar att vara med sin pappa så det är inga problem om jag vill gå till frisören eller handla utan bebisen.

Jag ville inte amma och vi delade på matningen. Pappan fick väldigt bra anknytning till sitt barn direkt. Vi kommer göra samma med nästa barn. Däremot pumpade jag ur i 1,5-2 månader och gav det i kombination med ersättning.

Med vårt första barn ammade jag men vi delade trots det på matningarna. Pappan växlade mellan att ge ersättning och urpumpad mjölk. Vill du absolut inte amma så ska du såklart inte göra det, men jag ville bara inflika att amningen inte behöver vara ett hinder för att dela på ansvaret

Jag ammar nu (barnet är 3v gammal) och ger ersättning då barnet älskar att snutta hela tiden helst och jag har 2 andra barn att ta hand om (2,5&1,5år) men även när jag helammande så pumpade jag och åkte o fixa naglarna eller handla så det är inget hinder. Däremot är det skönt att kunna amma men också ge ersättning ibland när man inte hinner eller verkligen inte orkar, speciellt på kvällarna. Och ja då matar min man henne oftast när jag är hemma och hon ska ha ersättning :)

Fick problem redan på BB med amningen. Mådde dåligt varje gång jag försökte, och grät under nätterna för amningen gav mig sån ångest. Jag gav upp, och pumpade ur i 1,5 månader, sedan bytte vi sakta till ersättning. Jag ville inte amma, men ville ändå att sonen skulle få råmjölken och lite till. Det var därför jag valde att pumpa ett tag.

Vi har båda en fin anknytning till sonen och vi delar på matningen när sambon är hemma. Vi båda kommer iväg på egna aktiviteter, och vi kan dela på nattmatandet. Dock äter han bara en gång under natten nu, så det är ju absolut inte så farligt

Försökte men det gick inte, valde då ersättning och en glad bebis framför att försöka amma och bli arg ledsen frustrerad. Har gått jättebra och tänkte ge ersättning från dag ett till nästa.

Blotta tanken att själv amma gör mig illa till mods och gjorde att jag valde att flaskmata. Kunde inte förmå mig att tvinga mig till att amma ändå. Jag och gubben delade till en början typ 30/60 (jag behöver mer sömn än honom) och vi levde lite omlott varandra för att orka ( hade svår blodbrist och mådde skit länge), men vi 5 månaders ålder delade vi upp det lite i samband med att gubben började jobba igen så efter 5 månaders ålder så tar gubben kvällar och nätter och jag dagar och hemmet och ungen. Mitt val att flaskmata har varit så pass bra för oss att vi kommer att flaskmata alla kommande barn oxå.

Har ammat två barn utan problem från början, men det var inget jag tyckte var någon hit. Iofs inget jättejobbigt heller i början. Mest ett stort "jaha". Ett tredje (som var planerat men aldrig kom) hade flaskmatats från start.

Efter en bilolycka när första barnet var fem månader så sinade min mjölk på stört. Omöjligt sa BVC, men jag visste och kände ju vad som hände. Det tog nästan en månad innan ungstackarn fick ordentligt med mat, eftersom BVC även sa att ersättning bara kunde skrivas ut av läkare på ordination av henne, och hon tänkte INTE ordinera något så vidrigt. Förstagångsföräldrar med noll koll, så visste vi inte innan dåvarande svärmor sa att det är ju bara att gå ner på Konsum! :-O Vilken lättnad det var. Svor sen innan andra barnet att jag aldrig skulle hålla på så igen, men man är ju så hjärntvättad in i att man ska amma trots allt, så det blev så ändå fram till att maken satte ner foten efter att jag pratat med Amningshjälpen och blivit utskälld för att jag "lämnade bort" barnet till honom för att gå på toa och duscha. Då gick han och köpte ersättning. Tack för det! 

Trots amningen lyckades vi dela lika på tiden med barnet och ansvaret redan från scratch, de har aldrig ätit så där som det oftast framställs här på FL, att de ska ligga vid bröstet 24/7, utan ätit typ med 3-4 timmars mellanrum, glesare ändå på nätterna. Vi har även haft flaska tidigt, så att någon kunnat ge sparad bröstmjölk (uppsamlingskoppar är guld!) om jag inte varit till hands. 

För mig är det så mycket annat i föräldraskapet som är viktigare än amning, en av de sakerna är att det går att dela föräldraskapet mellan föräldrarna och att jag som mamma inte blir helt livegen och den enda som duger. Det var en av de saker som gjorde att jag aldrig (förmodligen) hade ammat ett tredje barn, jag ville börja dela föräldraledigheten tidigare än innan så att vi båda kunde varva att vara hemma och jobba, och då hade troligen flaskmatning funkat bättre, även om jag vet om de som delat tidigt och ammat med. Pappan kan ju om det är möjligt åka till mammans jobb för amning, men för oss hade det inte fungerat.