Anonym (Hakkapelitta) skrev 2016-03-26 12:09:11 följande:
Det spelar faktiskt mindre roll hur mycket han dricker tycker jag.
Om han beter sig otrevligt och har kort stubin så är det ett problem i sig, och blir det värre av alkohol så ska alkoholen väck, i alla fall till vardags.
Om de som lever nära en person anser att spriten är ett problem så är den det, punkt.
Vill en man hellre ha 6 öl dagligen än att leva med sin familj så har han gjort sitt val, om det vore jag. Sen kan han sitta och älta själv de nästkommande tio åren huruvida han har problem eller inte men det är liksom inte mitt bekymmer.
Har själv växt upp med en styvfar med alkoholproblem och var nära att slå ihjäl den dumfan en gång, så jag har nolltolerans för vardagsfylla och bullshit-argument.
Varför måste det ena utesluta det andra?
Jag personligen är mer att man ska se på situationen i hur man agerar, än sitta räkna centiliter.
I TS fall, låter det som en klassisk diagnos i bakgrunden, typ ADHD.
Det är en betydande konsumtion sker, rent hälsomässigt så kan man fundera på om det är så bra.
Humör och kort stubin under påverkan är givetvis ett problem.
Kanske man ska adressera detta, och säga det funkar inte att du blir sådan under berusning.
Då det sprider dålig stämning.
Själv har jag alltid varit fascinerad av dom som inte kan kontrollera sin kropp och hjärna under berusning(pratar nu inte om galet fulla, där kan tom jag tappa kontrollen :p , men och andra sidan blir jag aldrig galet full heller).
Träffat på ett par, som är super trevliga och gulliga mot varandra nyktra.
Men när de börjar gå mot fulla, så börjas det ropas och grejas direkt, varje gång.
Fattar inte ett sådant beteende.