Hur håller/höll ni hoppet uppe?

Man måste på ett sätt inte hoppas alls. Hopp är ju inget krav för att det ska lyckas. Efter snart 10 år har jag bara en gnutta, gnutta hopp kvar för annars skulle jag inte ens fortsätta med alla behandlingar (gör ÄD). Dessutom vet jag att jag kan bli gravid och då borde det kunna gå hela vägen. Men så där överhurtigt positiv och fånigt optimistisk är många år sen jag var. Man blir realist efter många motgångar.

Jag tycker dock absolut att du ska ha hoppet kvar!  Långtifrån alla lyckas på ett IVF-försök och uppåt 6 insättningar är det samma chans. Där är du absolut inte än så ge inte upp. Om du är bitter, arg och modfälld emellanåt så var det då. Påverkar inte din chans att bli gravid och det är fullt normalt att känna alla möjliga känslor som ofrivilligt barnlös. Lycka till!

Känner igen det där. Vi är också på tredje försöket och jag har också svårt att känna hopp just nu.

Hur har era försök slutat innan? Tänker eftersom du skriver att det räknas som ett. Det är ju visserligen bra att ni då har två landstingsförsök kvar?

[quote=76466209][quote-nick]Pimpinellan skrev 2016-03-22 21:06:02 följande:[/quote-nick]

Man måste på ett sätt inte hoppas alls. Hopp är ju inget krav för att det ska lyckas. Efter snart 10 år har jag bara en gnutta, gnutta hopp kvar för annars skulle jag inte ens fortsätta med alla behandlingar (gör ÄD). Dessutom vet jag att jag kan bli gravid och då borde det kunna gå hela vägen. Men så där överhurtigt positiv och fånigt optimistisk är många år sen jag var. Man blir realist efter många motgångar.

Jag tycker dock absolut att du ska ha hoppet kvar!  Långtifrån alla lyckas på ett IVF-försök och uppåt 6 insättningar är det samma chans. Där är du absolut inte än så ge inte upp. Om du är bitter, arg och modfälld emellanåt så var det då. Påverkar inte din chans att bli gravid och det är fullt normalt att känna alla möjliga känslor som ofrivilligt barnlös. Lycka till!

[/

Tack för ditt svar!! Har inte haft någon att prata med, som är/varit i samma situation som jag. Jätteskönt att bara få läsa ditt svar :)

Genom landstinget får jag tre försök. Men vad som räkas som försök är lite mer invecklat.

Första "försöket" tog de ut ägg men kunde inte återföra något pga att inget blivit befruktat. Då räknas inte det försöket som tur är!

Andra "försöket" befruktades flera ägg, så ett återfördes och tre lades i frysen. Alla de äggen räknas till första försöket. Av dessa fyra har jag återfört tre, som inte blivit något (mensen kom), och ett har inte klarat att tinas upp. Så nu är första försöket över.

Får ni också hjälp från landstinget?

Okej. Ja, det räknas olika i olika landsting. Det är också dåligt. Annars hade vi haft två försök kvar. Här räknas allt som går till äggplock som ett försök tyvärr. Vårt första försök slutade innan insättning. Vi hade tre befruktade ägg, men tyvärr delade de sig inte som de skulle.. Så precis innan insättning ringde de och vi fick vända hem igen Andra försöket fick jag i alla fall ruva Men vi får aldrig något till frysen. Har för få ägg för det, så det är i princip helt kört känns det som. Vi får också hjälp via landstinget.

Hur långt har ni kommit nu? Jag får på synarela nu sen typ fem dagar tillbaka.

Vet du, 3 ägg i frysen räknas som mycket bra!   Bara 40% får minst ett i frysen för bara de bästa går frysa. Att det sen inte tagit sig än behöver du inte stirra dig blind på. Ett nytt färsförsök kan ju ge flera till och flera chanser till barn.

Tack för peppet! Verkligen tack! ????

Ja jag hoppas på många ägg nästa gång också, men har förstått att det inte är så vanligt.

Det är ju jättedåligt! Hoppas hoppas på att det funkar för er nu
då! Faktiskt har jag två dagar kvar till min mens ska komma/inte komma.
Men det känns som att den är på gång :(
Jag har faktiskt sluppit att
ta synarela, men ifall mensen kommer på lördag (eller innan), så är det
dags att börja med Gonal-f och sen äveun en annan spruta. Får lite
högre doser eftersom det blev dåligt med ägg första gången. Så snart har
jag väl finnar på rygg och nacke igen :-/
Men allt det här är värt det ifall det slutar i barn till slut :)

Jag förstår din känsla..

Jag och min sambo har precis fått missfall efter vårt andra IVF-försök..

Har två blastocyster i frysen så nu hoppas vi på att något av de blir vårt lilla mirakel. Men det är en lång väntan fram tills dess. Måste blöda ut detta missfall och vänta på nästa mens, och OM allt ser bra ut då kan vi köra då, annars får vi vänta ännu längre.

Just nu är det svårt att hålla hoppet uppe, men man måste ju våga hoppas och tro på att det kommer gå. Det är en psykisk kamp det här med IVF.

Men du är iaf inte ensam :)

Åh, vad tungt det låter :( var det ett väldigt tidigt missfall, eller har du hunnit vara glad en längre tid? Jätteledsen för er skull... Skönt att ni har kvar i frysen i alla fall! 

Ja det är verkligen en psykisk kamp! Känslomässig berg- och dalbana. Och så mycket väntan. Det känns ju som om tiden går extra långsamt när man väntar på att få påbörja behandling, få ägglossning och sen vänta på svar...

Jag måste säga att det känns väldigt skönt för mig att få era svar här, att få känna att jag inte är ensam. Jag har en väldigt bra sambo och bra vänner, men de förstår ändå inte lika bra som er, som är i samma situation.