Ni som känner er ensamma, hur hanterar ni den?

Hej.

Jag har inte kvar några vänner från min gamla hemstad och gymnasietiden. Flyttade till en ny stad för att studera och fick aldrig riktigt bra kontakter utan mest ytliga. Jag har egentligen inga riktiga vänner kvar i livet. Bara en som har fullt upp med sitt och vi ses inte alls så ofta.

(Har stor familj och en man/barn som ger mig mkt. Men vänner. Ja det saknar jag innerligt)

Livet skulle inte bli såhär? Hur jag än gör så har jag jättesvårt att träffa rätt...å att kontakterna alltid rinner ut i sanden. Jag försöker verkligen men det blir liksom inte nåt mer... Folk har redan sitt nu man är närmare 30. Så less på att aldrig ha någon att ringa för tex fika eller promenad. Jag har försökt via olika sätt, internet familjecentralen men de har aldrig blivit något riktigt.

Jag är social och trevlig ser bra ut osv. Känner mig så instängd i detta.

Vissa perioder är jobbigare än andra. Försöker sysselsätta mig med träning och lite annat som ändå ger mening i vardagen.

Känner ni igen er? Berätta hur det är för er?