Så jävla trött

Ställ ultimatum. Nu lägger han ner sitt jävla spelande eller så går ni isär. Skruva isär datorn och plocka bort någon viktig del ingen sen skriva ihop den igen.

Varför måste han sluta spela.
Vore det inte bättre att han drar ner på det, och ser till att det finns ett umgänge?
Personligen tycker jag det låter hur tokigt som helst, att ställa ultimatum och göra slut som enda alternativ.
Och ställer man ultimatum och inte utför dessa om det inte går som tänkt.
Så är man helt körd.
Man ställer realistiska krav, som kan uppfyllas.
Sen i slutänden så har inte ultimatumet sluta eller gör slut alternativet försvunnit.
Det finns fortfarande kvar, även om man väljer inte lika drastiska saker från början.

Ett rimligt krav kan vara att han får spela hur mycket han vill när sonen sover + någon timme eller två under dagen MAX?

Vad är alternativet då? Vad är kul enligt dig? Tror du han tycker om att vara hos dina föräldrar på helgerna? Det låter inte som om du gör saker själv med barnet heller.

Kanske problemet är att han bemöts som ett småbarn?
Och inte se att han är en vuxen människa.
Och vart får man tycka synd ifrån, tycker det är väldigt konstigt att man skulle tycka synd om han.
Varför varför, är enda som jag funderar på.

Du också, och det är synd om han inbillningen.
Varför är det synd om honom?
Kan ana att du tycker att vuxna människor inte ska få spela spel.
Vart kommer denna hybrisen att du äger andras nöjen?
Som de känner sig roade av.

Och ställa orimliga ultimatum, det personifierar skitunge.
Konstigt att det alltid blir svart och vitt.

Men vad gör ni tillsammans (utan sonen) när han spelar hela tiden? Ingenting antar jag. Blir du lycklig av att vara med honom? Ger han kärlek? Är han mottaglig för din kärlek? Är det rimligt att han tar så lite ansvar för hem och barn? Om svaren är nej ska du bara lämna honom (eller varna först om det inte blir bättre) Livet är såå kort och du kan bli jobbigt bitter senare att du aldrig gjorde nåt. Då blir han också gladare så kan han spela helt utan tjat från dig... Det är jobbigt en stund att bryta upp. Sen blir du så stark o lycklig! / en som vet