Konstiga cravings?

Låt oss ta det hela ifrån början. Jag heter Elizabeth Polls, 19 år och bosatt i Ånge. Jag bor i ett fint litet villaområde fritt från drägg, horor och gangsters. Här är alla normala typical swedes och de flesta har familj och barn. På dagarna kan man höra de hemtrevliga ljuden av gräsklippare, skällande hundar och glada barn. Jag har växt upp i en av dessa trevliga tyrolervillor, i en välbärgad familj där pappa arbetade som konsult och mamma var hemmafru/låg med grannens 20-åriga son Mats (när pappa fick reda på detta blev det fanimej åka av och när jag fyllt 18 skilde sig mina föräldrar efter tre års ihärdigt grälande). I vilket fall var min uppväxt mycket normal och okomplicerad, om man bortser från mamma och Mats. Jag hade även en yngre syster, Isabella. Hela min uppväxt var vi oskiljaktiga och bråkade nästan aldrig, vilket förmodligen är ovanligt syskon emellan. Dock växte Isa med åren ifrån mig och blev något av en lång, dösnygg sexbomb med långa ben och höga kindben som kunde platsa i vilken modetidning som helst, medan lilla korta och knubbiga jag började hamna på efterkälken. Det enda jag hade emot min syster var mina voluminösa bröst, mina kära Double D´s. Detta hånade jag ofta min yngre syster för, som själv hade en extremt liten A-kupa. Detta var naturligtvis till följd av min avundsjuka, och detta till synes ganska larviga småtjafs utvecklades snart till iskallt hat efter att Isa förfört och stulit otaliga av mina pojkvänner. Jag hatade henne av hela mitt lilla svarta hjärta och som 18-åring tog jag mitt pick och pack och flyttade. Men jag kom inte långt. Jag, mamma och Isabella stannade nämligen i vår tyrolervilla efter skilsmässan medan pappa drog till Stockholm för att gifta sig med en tjugo år yngre brud, och när jag väl bestämde mig för att flytta blev det till huset bredvid. Det var ett rymligt gult hus i stil med vårt gamla hem och jag bestämde mig för att slå till. När jag flyttat in hittade jag en ny pojkvän som Isa inte lyckades stjäla (ha!) , och livet flöt på bra i cirka nio månader innan helvetet brakade lös. Det var året då jag skulle fylla 19 som jag började känna onaturliga lustar att förtära avföring. Jag och min pojkvän hade börjat planera att skaffa barn och pippade som kaniner dagarna i ända i hopp om att skapa ett nytt liv i mig. Vi lyckades, och efter ett graviditetstest stod det som vi redan visste klart för oss. Dock så fick jag inte de vanliga cravings man som gravid brukar få. De flesta vill ha choklad, tårta och mat, medan jag hungrade efter avföring. Detta gjorde mig mycket orolig och jag uppsökte givetvis läkare för mina bekymmer. Ingen kunde dock hjälpa mig och jag har ännu inte fått svar på vad det är som sätter igång dessa cravings. Men det blev värre, och snart kunde jag inte hålla mig ifrån att äta bajs längre. I tredje veckan gick jag helt sonika ut på gatan och plockade upp en rykande het hundbajs som jag stoppade i munnen. Dess lena smak kändes som en varm smekning mot min gom och jag slöt njutningsfullt ögonen vid dess läckra arom. Jag stod så och avnjöt bajset i några sekunder innan en gammal käring skrek åt mig; "Vad i hela helvete håller du på med!? Fy så äckligt! Usch!". Jag skämdes oerhört och sprang hem så fort jag kunde. Skammen sitter ännu i och jag rodnar nu framför datorn. Snälla, någon hjälp mig! Vad göra? Jag kan inte kontrollera mig själv längre. Jag måste få bukt med min bisarra gravid-craving.
/Eliza