Första kontakt med psykiatrin och SSRI-preparat?
Hej.. Jag började prata med en privat psykoterapeut i slutet av förra året. Hon jobbar med KBT och jag tycker verkligen att hon är jättebra. Jag mår dåligt pga hur min uppväxt var och har tidigare (som tonåring, är 27 nu) varit deprimerad och haft självmordstankar och väldigt mycket ångest. Jag sökte dock aldrig någon hjälp back then då det kändes nästintill omöjligt för mig att prata om detta. Med tiden blev det bättre och speciellt när jag fick komma ifrån min mamma. Jag har dock alltid mer eller mindre mått dåligt. Jag har svårt att lita på människor och låta andra komma nära mig, framför allt. Jag har dessutom alldeles för höga krav på mig själv, ångest ibland och känner att jag inte mår bra. I januari hade jag nån dag där det var så nattsvart så att jag hade seriösa självmordstankar igen. Har varit lite till och från sen dess. Sen två veckor tillbaka har jag i princip känt mig deprimerad och har återigen haft ganska mycket självmordstankar, inte så att jag tror att jag skulle göra något just nu, men det har liksom börjat bli ett mer och mer påtagligt alternativ och jag har tänkt i veckor och månader. Till saken hör att jag under dessa två veckor varit sjukskriven (för vattkoppor) och därför varit i princip isolerad hemma där jag inte trivs (är inneboende och ska flytta om några veckor). Nu är jag hos en kompis som redan haft vattkoppor eftersom hon var orolig för mig. Det är väl meningen att jag ska börja jobba på måndag och jag hoppas att åtminstone en del av detta går tillbaka då. Tidigare har jobbet varit en bra sak för att distrahera mig och jag har trivts där. Min kompis har velat att jag skulle ringa till min terapeut, så igår hade jag lite av ett akutsamtal med henne via telefon och jag har även en tid nästa vecka.
En sak som hon sa var att ett SSRI-preparat kanske skulle hjälpa mig och att jag då skulle kunna bli mer stabil och ha lättare att genomföra förändringar som jag behöver göra i mitt liv.
Jag har sedan innan varit lite emot att medicinera, men skulle tänka på det. Och vem vet, det kanske skulle vara bra. Hon sa att en läkare i så fall behöver skriva ut det på vårdcentralen eller psykiatrin. Låter väl easy enough, I guess. Förutom att jag helst inte vill blanda in fler. Men vad är er erfarenhet? Räcker det med en läkarkontakt i så fall för bedömning och utskrivning av medicin då jag redan har en jättebra samtalskontakt? Eller hur brukar detta fungera?
