Jag kan inte ta av mig längre på stranden. För mycket negativa kommentarer om mitt utseende när jag växte upp. Ändå är jag mest vältränad av de jag umgås med.
Är lång, normalviktig och lagom med muskler.
Jag saknar tiden när man var barn och lycklig kunde plaska omkring i vattnet, utan ångest och krav från omgivningen.
Vad tråkigt! Du kan försöka tänka som så att de som är på stranden har mycket större bekymmer med hur de själva ser ut än hur andra ser ut och vad de har på sig 
.
Ja, det är trist. Önskar jag kunde tänka så, men jag känner mig granskad och bedömd. I somras var det en man på stranden som var riktigt tränad, där hade man inget att komma med. Och då kändes det som att hade jag tagit av mig så hade nån kommenterat att "så borde du se ut".
Ja, det är trist. Önskar jag kunde tänka så, men jag känner mig granskad och bedömd. I somras var det en man på stranden som var riktigt tränad, där hade man inget att komma med. Och då kändes det som att hade jag tagit av mig så hade nån kommenterat att "så borde du se ut".
Ja, jag badar nästan dagligen sommartid och plaskar runt alldeles lycklig i vattnet.
Ja.
Jag orkar faktiskt inte bry mig om vad folk tycker och säger (om de nu gör det).
Livet är kort, lev det!
Ja, jag badar nästan dagligen sommartid och plaskar runt alldeles lycklig i vattnet.
Jag badar bara om jag får ha strumpor på mig. Utomhus alltså. I badhuset går det bra utan strumpor. Men i sjöar måste jag ha strumpor. Varför? För att jag är livrädd för att få en blodigel mellan tårna! Sjukt, jag vet. För jag kan ju få en på mig på annat ställe på kroppen också men det är just tårna som är känsliga ;)
Annars är det inga problem för mig att visa mig i bikini. Jag har verkligen ingen perfekt kropp men jag duger som jag är :)
Det gör jag med! Men jag har en del överflödskilon så jag går inte runt och stilar direkt på stranden, men det hindrar mig absolut inte från att både sola och bada bland folk.
Baken dallrar, gäddhäng på armarna, tuttarna börjar dra sig neråt. Struntar helt i det på stranden. Har någon problem att se mig i bikini får de titta åt andra hållet.
F.ö har jag aldrig fått negativa kommentarer på stranden trots detta.
Ja, om än helst bara på små badplatser där vi ingen känner. Jag bryr mig inte om hur andra ser ut-drar gränsen vid anständig klädsel!- så egentligen borde väl inte folk bry sig hur jag ser ut heller.
Ja, om än helst bara på små badplatser där vi ingen känner. Jag bryr mig inte om hur andra ser ut-drar gränsen vid anständig klädsel!- så egentligen borde väl inte folk bry sig hur jag ser ut heller.
Jag är överviktig och har svullna och tjocka ben. De är dessutom bleka då jag aldrig solar dem och håriga då jag inte orkar raka dem. Jag brukar bry mig ungefär 5 sekunder på badstranden, sen ägnar jag mig åt mina barn. Om nån inte gillar synen så är det deras problem, jag tänker inte varken gömma mig eller skämmas.
Jag förstår inte heller varför det är ok att göra narr av mäns kroppar.
Såg nyss en väns inlägg på facebook. Strandbild, med två av hennes manliga bekanta. Många "roliga" kommentarer om männen. Hur deras kroppar såg ut, osv. Jag blir illamående.
Jag förstår inte heller varför det är ok att göra narr av mäns kroppar.
Såg nyss en väns inlägg på facebook. Strandbild, med två av hennes manliga bekanta. Många "roliga" kommentarer om männen. Hur deras kroppar såg ut, osv. Jag blir illamående.
Av ren överlevnadsinstinkt så: ja det gör jag. Utan bad försmäktar jag.
Sen tycker jag inte det är kul att visa mig lättklädd offentligt, och det är liksom inte nån minimal bikini det handlar om.
Så less på att män förlöjligas. Det blir som att man är rolig att skratta åt, men du är fan inte sexig. HAN däremot, namnam... 
Vad tråkigt att du känner så. Livet är för kort att bry sig om ytliga idioter.
Jag gillar varken bada eller sola så jag går inte på stranden , men det beror på att jag tycker inte det är kul , och inte andra människor.
Jag har inga som helst problem med att gå omkring naken hemma med maken och barnen, men...
Jag badar helst inte vare sig på strand eller i simhall. Tycker att det är fruktansvärt jobbigt psykiskt. Får liksom stänga av hjärnan och starta tunnelseende för att försöka avskärma mig för att inte få panik.
Badar ogärna även hemma i mina föräldrars pool till och med.
Bada tillsammans med vänner är otänkbart.
Är normalviktig och känslan kring badande - nakenhet, har inte blivit bättre med åren. Snarare värre.
Hänger förmodligen ihop med min uppväxt...