Diagnos POF/POI och förtvivlad

Ser att det var längesen som du skrev det här så vet inte om du får detta, men jag chansar. 

Du är inte ensam. Jag är 22 år och har fått samma diagnos. Fick detta för ca 2 år sedan och min värld rasades samman. Min högsta önskan i livet har alltid varit att skaffa en stor familj. Jag älskar barn och vill ha flera stycken. När jag fick detta beskedet försvann min livsglädje. Det jag har levt för och längtat till togs ifrån mig. 
Har också haft psykiska problem i tonåren och har även problem i perioder idag. 

Min bror har fått två underbara barn som jag älskar mer än allt annat. Det är många som säger att dem är lika mig, och det gör mig så otroligt glad. 

Är det konstigt att man blir arg över att veta att man aldrig kommer få ett barn som är lik en själv? Är det egoistiskt och tänka så? 

Tycker precis som dig att alla möjligheter som finns är fantastiska men jag vill ha ett barn som är mitt, med mina gener och mina drag. Det hör ju till, eller?

Har ni tänkt något mer på hur ni ska göra? Vad äter du för mediciner och vad gör du för prover? Hur ofta går du till läkaren?

Jag har aldrig träffat någon som har denna diagnosen som jag har. Har känt mig så ensam. Skulle uppskatta om du ser detta. 

Hälsningar Malin 22 

Har skickat privat mail till dig läs där :)

Hej!

Ser att det var ett tag sen ni skrev i tråden men försöker ändå :)

Jag har också POI och fick diagnosen när jag var 18 efter många besök inom vården. Är idag 31 år och har aldrig stött på någon mer som har samma sjukdom.

Tar också bla estradot och provera.

Jag har en dotter via adoption och det är ett fantastiskt sätt att bli mamma! Förstår hur ni känner, det tog tid innan jag kunde se något ljus igen. Det är alldeles för ungt att behöva gå igenom sånt här.

Kram på er!

Hej medsystrar,

ser såklart att tråden är gammal, men jag tänker mig att ni fortfarande finns där ute och kämpar med detta. Jag har också fått diagnosen POI, är 35 år gammal och har under ett års tid nu känt mig "döende"; all livslust är borta, svettningar, ledvärk och allmän känsla av åldrande. Alla tankar är fokuserade på min barnlängtan och jag hittar ingen ro. Hur går det för er? Är ni intresserade av att starta en privat mailtråd eller liknande? Hör av er i så fall.. 

Dada82: hej :)

Fyller 30 i år och sitter med min älskade tre månaders son i famnen ! Han kom till via äggdonation. Helt fantastiskt vilken fruktansvärd resa det varit men det är värt allt. Kan gärna bidra med mer om du vill vet något? :) kram på dig vet exakt hur tufft det är !!

Hej!

Jag ser att tråden är gammal men att några inlägg är lite nyare. Jag är i samma situation som ni. Jag fick diagnosen för drygt 2,5 år sedan då jag precis hade fyllt 25 år. I början var jag ledsen hela tiden, nu är jag inte lika tydligt ledsen, men mina tankar är hela tiden på barn och nu har alla mina vänner börjat skaffa barn. Jag känner mig så fruktansvärd ensam, men som tur är har jag en stöttande sambo. Jag är gärna med i en privata mailtråd om det är aktuellt!