Ja, här har vi också strider så det heter duga. Det värsta är att hon blir som sambon säger manisk och fastnar i ett beteende. Jag hade önskat vi kunde få ta en korts stunds paus båda två i stridens hetta, men hon vägrar. Vi placerar henne oftast i hennes säng, då hon inte ska skada någon eller något annat, då hon vill sparka, slåss, bitas, förstöra mm, men det går inte lämna henne ens för en kort stund då hon ska följa efter och fortsätta bråka, för egen del kan jag behöva några sekunders paus. Igår satte jag mig på en stol en bit från hennes säng för att få henne att stanna där och då ska hon sparkas och slåss ändå. Det slutade med att jag fick ha henne i knät med armarna i kors på henne så jag hindrar henne från att skada oss båda. Efteråt kan hon säga att hon gjort dumheter och med lite pushning även berätta vad. Dock krävs det ju att hon lugnar ner sig vilket hon har svårt på egen hand. Ibland kan man fråga om hon vill ha en kram för att bryta läget och hon vill det, men ibland fungerar som sagt ingenting. En gång klädde hon till och med av sig naken i protest.
Senaste varianterna kom igår, först att hon ville att jag, sedan lillebror och sist hela familjen skulle dö, men inte hon för hon klarar sig själv. På kvällen kom det igen när hon hellre ville se klart på en film (som slutade efter läggdagstid) och behövde gå duscha, då bröt h-t löst. Hon tar till de fysiska medlen först. Därefter kom först att hon ville att jag och lillebror samt hennes familj ska dö och sedan fastnade hon i att jag var äcklig, äckliga kläder och allt vad det var medan lillasyster står i närheten och dementerar att "mamma är inte äcklig". Jag hoppas att hon inte spottar fler gånger på mig i alla fall, för där går definitivt gränsen. Sedan går hon och fnyser och är förnärmad. Många gång tar det uppåt 20 minuter innan det eskalerat.
I sin värld tror hon att hon har rätten att bestämma allt just nu, samtidigt som hon vet att så inte är fallet. Vi har väl dessutom dilemmat att hon får göra mer som hon vill hos pappan vh på umgänget. Hon ser fram emot att få åka dit för att äta chips och godis samt bestämma. Hos pappa får man äta barnmat, d v s alla hennes favoriträtter typ, säger hon. Lätt för honom som inte behöver tänka på variationen och undvika för mycket stoppande mat totalt sett ... utan kan ge pannkakor, våfflor, köttbullar, korv mm.
Det svåra är att hon tänder på alla cylindrar även för småsaker. Fel mat på tallriken och liknande, men då rusar hon ändå iväg till sitt rum, vilket är lättare att hantera, än när hon ska sparka, slåss mm. Hur gör ni om era barn blir aggressiva? Vi hade behövt ett tomt madrasserat rum att sätta oss i en stund. Nästan aldrig klarar hon av att lugna ner sig själv utan behöver närhet. Ibland somnar hon av fullständig utmattning, då tröttheten varit en bidragande faktor till att inte tåla småsaker som hon tycker går fel.
Vi pratade om det igår kväll, jag och sambon, att vi ska testa att bryta det med att jag talar om att nu lämnar jag lägenheten och går och sambon får ta över, för att se om det gör någon skillnad. Har ni några andra tips?
