min 16 åriga dotter vill inte åka till pappa varannan vecka

Varför ska ni till familjerätten? Pga stora dottern? Hon är 16 år, ingen kommer tvinga henne att bo hos pappa varannan vecka. Är det hennes vilja att bo hos dig så kommer dom lyssna på det.

jättebra att ni tar ett samtal på familjerätten. Kanske kan de förklara att ihop/isärflyttningar så där inte direkt gynnar någon. 

Just 16åringen bör som sagt kunna säga själv hur hon vill ha det. Snarare är det väl fokus på de yngre som behövs i samtalet då de ff åker till pappan.

Hon är så gammal nu att ingen kan tvinga henne att bo varannan vecka. Hon har den åldern att hon tom har rätt att skriva sig på vilken adress hon vill utan föräldrarnas godkännande.
Fast det är inte helt fel att ni tar ett samtal om detta på familjerätten och se även till att dottern, utan er föräldrar närvarande, får berätta hur hon upplever det och varför hon inte vill bo varannan vecka.
Förhoppningsvis kommer ditt ex få reda på vad som gäller och att det med all sannolikhet är kört för honom att styra som han själv vill.

TS, en 16-åring går inte att tvinga till umgänge. Inte ens domstolen tvingar till det mot tonåringens vilja.

Jag föreslår att när ni väl är hos familjerätten så svarar du bara att självklart har 16-åringen rätt att själv välja var hon vill bo. Ta sedan istället upp frågan om hur småsyskonen mår. Ska de verkligen bo varannan vecka i en sådan stökig miljö? Vänd hela samtalet till att handla om småsyskonen istället.

Vi ska till familjerätten för att pappan vill ha hjälp av dom att får äldsta barnet åka till honom varannan vecka. Jag ska bli tvingad att tvinga barnet att åka.

Jag står fast vid att barnet själv är gammalt nog att bestämma själv, medans pappan vill att jag tvingar/säger till barnet att åka till honom.

De mindre är inte helt nöjda med situationen hos pappan men som det är/varit så lyssnar pappan inte på dom alls, den minsta har redan sagt att den inte vill åka och pappans svar blev nu kommer du både i mess och rytande i mobil vid samtal, även muta om saker som de ska köpa. köpen blir aldrig av iofs men vf muta det löser inget. Skulle de säga nåt slutar det med att de blir utskällda av pappan och hans nya, varit flera såna situationer tidigare och soc sa till pappan att det inte är ok och att det är upp till honom och "skydda" barnen i sådana situationer och se till att de inte uppstår.

Ts, det är nog bra att ni går till familjerätten. Berätta allt. Lägg alla korten på bordet. Hoppas du kan få uppbackning och stöd av kuratorer mm, att barnen har mått dåligt. Den äldsta kan i vilket fall som helst göra som hon vill, ingen kan tvinga henne att åka till pappa. Och han kommer att hamna i dålig dager om han försöker tvinga även de yngre till en otrygg och stökig miljö. Därför är det viktigt att allt kommer fram. Han får helt enkelt skärpa sig om han ska ha sina barn.

Pappan har redan fått veta att det där med att flytta ihop/flytta isär inte är bra för barnen men han struntar i det.

Ska försöka göra allt för barnens bästa och kommer inte backa,

Kommer verkligen lägga alla kort på bordet och berätta allt som hänt de sista 4-5 åren.

Kuratorerna ja de står bakom barnen och även mig för jag lyssnar på barnen hur de upplever allt som hänt/händer. Jag tog kontakt med kuratorerna för kände att det va för mycket skit hos pappan som skulle bli svårt att hantera.

Kan ta ett exempel från i höstas.
Kuratorn ringer upp mig efter att ha pratat med det yngsta barnet, funderar på orosanmälan mot pappan, för att barnet är trött i skolan vilket gör skoldagen både jobbigt och svår att fullfölja, barnet dricker cappuccino för att bli pigg innan det ska till skolan hos pappan. det inte finns några direkta rutiner/tider för när barnen ska sova. (blivit uppringd av minsta barnet flera gånger 22-23 på skoldagar, tog upp det med pappan i början gick väl sådär)

Och när pappan pratar med mig ja då är det här allt det där har hänt så i hans huvud är det jag som är problemet. Så istället för och ta till sig så lägger han skulden på mig.
Lättare att skylla ifrån sig än att ta itu med problemet själv.

Har kontaktat kuratorn och hon blev paff över att han lägger det på mig, sen kan hon ju inget göra så men ville visa henne hur han tar emot sånt som man säger till honom och hur han vänder det

Här ligger barnet i sin säng senast 21 oftast tidigare runt 20,30. Tar inte åt mig av detta som pappan lägger på mig för jag vet ju vilka regler och rutiner det är här men visst funderar man ibland på det och blir ledsen för att den personen ska barnen va hos halva tiden.

I min situation hur skulle ni göra med barnbidrag/underhållstöd?

Vi delar på barnbidraget och jag får underhållstöd för växelvisboende.
16 åringen har inte fått några pengar från pappan på 2 månader och jag har inte fått barnbidraget för barnet heller utan det har han behållt.

Personligen behöver jag inte det för barnet får hela barnbidraget och lite till av mig sedan 1 år tillbaka, skulle jag få barnbidraget får barnet det ändå.
Funderar på att kräva av pappan att sätta in barnbidraget på barnets konto direkt.

När det gäller pengarna så skulle jag ligga lågt fram tills att alla barnen bor hos dig permanent. Annars kommer han vrida det till att du bara vill ha barnen för att få bidragen.

Ju mer du berättar desto tydligare blir det att du behöver hjälpa barnen att komma loss ur pappans grepp. Låt kuratorn socanmäla. Ta striden för de yngres boende. Jag förstår hur svårt det är att argumentera med en sån här person, hur de alltid (i sitt huvud) har rätt och motparten fel. Har haft ett förhållande med en sån i några år men som tur var inga barn med honom. Men era barn behöver din hjälp för att må bra.

Jag önskar dig styrka!

Och hur hade pappan tänkt tvinga 16-åringen att komma hem till honom? Och hur hade han tänkt att du skulle tvinga 16-åringen..?