När vi fick vårt fjärde barn, så var syskonen 2, 4 och 6 år. Den äldsta gick till 6-årsverksamheten (vad den nu hette just det året) varje morgon, och vi hade sådan tur att hon kunde gå med en klunga andra barn hela vägen. Jag behövde alltså inte släpa ut småsyskonen för att följa henne. 2- och 4-åringen fick vara hemma. Inga stressiga dagislämningar eller eländiga dagissjukdomar med en baby i huset!
Medan alla var små, så pausade jag mina egna intressen något år och nöjde mig med böcker, TV och socialt umgänge. Min tid och ork räckte inte till mer än så.
Vårt kök är relativt stort, om man bortser från själva matlagningsutrymmet. Ungarna hade ett par leksakslådor i köket och i ett hörn låg babyfilten. Så hade jag dem inom syn- och hörhåll och kunde umgås med dem så mycket som de själva ville, medan jag skötte mat och disk (eller lyckades få mig en kaffekopp t o m). Om vädret tillät, så gick vi ut när babyn skulle sova. Vi höll oss mest runt huset, men frisk luft och lek gick bra där också. Vår öppna förskola välkomnade barn i alla åldrar, så de större hittade ofta kompisar när vi gick dit.
Under åren har ungarna ofta suttit vid köksbordet med sina läxor. Då har jag kunnat hjälpa dem medan jag lagat middag. Ofta är det ju också direkt efter skolan som de berättar viktiga saker. När de kommer hem och det liksom bubblar över allt som hänt under dagen.