• Anonym (Anonym)

    Alkohliserad mamma.

    Hej. Som jag skrev i rubriken så har jag en alkoholiserad mamma. Jag är nu 25 år och bor fortfarande hemma på grund av att jag mått psykiskt dåligt till större delen av min ungdom då mamma har haft problem med alkoholen ända sedan jag varit 9-10. Mamma har alltid pratar ner mig när jag har berättat att jag blev mobbad i skolan, hon sa att det var fel på mig och jag var tvungen att ändra på mig. Detta fick mig att i princip skita i skolan och på så sätt har jag hamnat efter i livet.

    Jag har lyckats bearbeta detta mentalt och har kommit ut en mycket starkare individ, men mammas alkoholisering finns fortfarande kvar och den är värre än någonsin. Två gånger nu har jag behövt ringa ambulansen på grund av epeleptiska anfall. Andra gången fick hon hallucinationer på sjukhuset och började prata med väggarna etc. Detta var enligt läkarna ett allvarligt tecken att hon måste sluta dricka. Trots allt detta så fortsätter hon dricka och låtsas som att hon inte förstör våran familj. Syrran flyttade hemifrån så fort hon kunde vilket var ungefär 7-8 år sedan. Hon är 3 år äldre än mig. Hon träffar knappt morsan längre förutom vid jul, men knappt det heller. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

    Jag har spenderat majoriteten av mitt liv med att behöva höra skit från mina föräldrar när dom dricker för mycket på helgerna. Farsan är väll vad man skulle kalla helg alkoholist. Han tar sitt jobb väldigt allvarligt så han dricker inte på vardagar, men på helgen dricker han sjukt mycket så han blir gränsfall till medvetslös. Däremot morsan dricker på ett snitt 3 flasker vin om dagen själv.

    Anledningen till att jag skriver denna posten är mest för att jag behöver bara få ut lite av besvilkelsen, ångesten, ilskan och frustrationen som byggs upp av att leva i denna miljön. Jag har hotat mamma med att jag kommer bryta kontakten så fort jag flyttar hemmifrån, men hon verkar inte bry sig längre. Förut tog hon det seriöst och kunde undvika alkoholen ett tag, men nu för tiden bryr hon sig inte längre, hon säger att hon gör det men hon visar inte det. Hon vill bara att jag ska försvinna.

  • Svar på tråden Alkohliserad mamma.
  • Lejla

    Jag tror inte att du kan hjälpa dina föräldrar. Bara om de inser själva att de behöver hjälp kan det finnas ett framsteg.

    Du skulle se till att du flyttar hemifrån och ta hand om ditt eget liv innan du får större problemer.

  • Anonym (Anonym)

    Tack för svaret Lejla. Jo det är det jag lutar åt också men det går så mycket emot min natur då jag väldigt ofta ser till att andra mår bra före mig själv. Så min hjärna skriker att jag måste hjälpa dom trots all skit dom dragit mig igenom. Jag blev precis klar med att läsa upp mina gymnasiebetyg som jag saknade på komvux. Som det ser ut nu så flyttar jag hemifrån så fort jag får ett stabilt jobb. Så får jag låta morsan supa ihjäl sig själv, orkar inte längre. Tappat sjukt mycket motivation till att göra något alls. Har inget driv på grund av att hennes missbruk tar upp 70-80% av den energin jag har just nu.

  • Aniiee

    Tyvärr tror jag att det är syrran som har gjort rätt här.

    Jag är precis som du, och jag har gått igenom detsamma, men med min pappa. Alla andra kommer först, jag själv kommer inte ens i femte hand, eller femtonde. Och jag har alltid, alltid täckt upp för mina föräldrar. Det är ett medberoende, och det är de som tvingar en dit, när man är ett barn. De har en i sitt grepp med mobbing, med krav, med kärlek, för hur mycket man än hatar sina föräldrar så älskar man dem i alla fall. Eller är åtminstone beroende av dem. Det måste funka, det måste göras, och ingen annan kommer göra det, särskilt inte föräldern, för föräldern är alltid full. Man tar alla gliringar, alla hårda ord, allt tar man för vem ska annars fixa?

    Lättnaden jag kände när min pappa söp ihjäl sig är obeskrivlig. Det låter hemsk, men så är det. 

    Du kan inte rädda din mamma. Sorry. Det går inte. Det är inte ens ditt jobb. Den enda du kan rädda är dig själv. 

    Vänd dig till ACA eller någon annan organisation för att få hjälp och stöd. Du behöver det. 


    Känner du dig nostalgisk idag? www.imdb.com/list/ls031330344/
  • Anonym (Anonym)

    Tack så mycket Aniiee. Känner igen mig själv mycket i det du säger. Jag ska nog söka någon sorts av stöd som du säger. Tack för kommentarerna, det hjälper verkligen!

Svar på tråden Alkohliserad mamma.