Biverkningar, PMS eller graviditetssymptom
För fyra år sedan blev jag gravid med min son. Första försöket med enkelkur pergotime. Hade då fått PCO konstaterat och hade mens 1-2 ggr om året.
Vi försökte inte aktivt i 1 år innan jag fick hjälp, men jag hade haft regelbundet oskyddat sex i 10 år och aldrig blivit gravid plus att mensen strulade så. Den privata gynekolog jag gick till tyckte att det var lika bra att boosta direkt.
Och nu är det dags för syskon. Går fortfarande hos samma gyn och har behandlats med p- piller då han anser att jag utöver min PCO är ett skolboksexempel på en kvinna med Endometrios. Ingen titthålsoperation har gjorts dock.
Berättade om planerna för syskon och han skrev ut pergotime direkt.
Först en enkelkur. Fick ÄL dag 21, men dessvärre blev sambon beordrad arbete på annan ort så naturligtvis blev det inte något den gången.
Jag blev inte överstimulerad, och gyn tyckte att min cykel var onödigt lång. Så nästa försök innebar dubbelkur samt att jag skulle börja på dag 2 istället för 3.
Veckan som ÄL rimligtvis borde infalla på blir vi såklart magsjuka. Orkar inte hålla på med ÄL- tester men tycker att jag känner av en eventuell ÄL. Har sex så fort vi blir friska.
Och sedan blir det inte av något mer först förra tisdagen då vi är ganska slutkörda efter att ha VABBAT.
I förrgår fick jag något som jag inte känner igen. En blodblandad flytning. 6 dagar efter vad jag tyckte mig känna igen som ÄL- smärtor.
Idag är jag hemma från jobb. Är sjukt trött trots att jag sovit 12 timmar i natt. Mår så pass illa att jag har spytt, känner hunger men all mat smakar blä och så dessa blodtrycksfall som gör att det bara svartnar för ögonen.
Var illamående innan förra mensen också, men inte så här. Och sådan yrsel kan jag inte minnas att jag någonsin haft.
Av ren nyfikenhet har jag tagit ett gravtest idag. Ej morgonurin, och det var givetvis negativt. Fick någon slags förhoppning om att det kanske var en nidblödning i förrgår men då är det säkert för tidigt att plussa nu.
Något som jag brukar känna av en vecka innan mens är en hemsk mensvärk. Jag känner hur jag öppnar mig och det känns liksom som värkarbetet under en förlossning. Inget sånt alls nu.
Denna väntan gör mig knäpp, inte minst för att det är jobbigt att må så dåligt.
Det kan ju vara biverkning av Pergotime, det kan vara PMS och det kan vara symptom på en väldigt färsk graviditet.
En känslomässig bergochdalbana. Blev så ledsen att tårarna kom igår bara för att sambon redan hade ätit när han kom hem och jag stod där med färdig middag. I vanliga fall hade jag blivit glad och fyllt upp frysen med matlådor.
Det som är mest frustrerande är att jag har noll koll på min cykel den här månaden.
Vet ej säkert när jag hade ÄL, om vi fått in en lyckoträff trots fattigt samliv den här månaden. När jag ska ha mens... Blev min cykel kortare? Ska jag ställa in mig på 28, 32, 35, 37, 39, 43, 49 eller 55 dagar? Det är så stora variationer jag har haft.
Förbannade magsjuka.
Känner mig sur, bitter, gnällig och ledsen.
Har egentligen ställt in mig på att det inte blir något. Men tänk om det var en nidis?
Tänk om vi hade sådan tur som förra gången. Då hade vi sex en gång. Dagen innan jag fick fullt utslag på ÄL- test.
Ett par veckor senare testade jag svagt positivt.
Enligt både tidigt VUL och sedan RUL skulle jag ha blivit gravid den 19/3. Men jag hade ÄL 5/3 och plussade den 19/3 så det fanns inte på kartan. Dessutom hade vi ju bara sex en enda gång, den 4/3. Och så länge kan ju inte simmarna överleva.
Sådant gör att jag känner mig lite hoppfull. Säkert helt i onödan.
Förbannar min kropp lite och drar täcket över huvudet. Förhoppningsvis är jag inte ensam om att inte kunna känna skillnad på PMS, biverkningar eller en eventuell graviditet.