Skäms över att berätta om graviditeten

Hej!
Jag har försökt hitta andra trådar om mitt problem, men hittar ingen så börjar tro att jag är väldigt ensam om mitt problem.
Många av er kommer säkert tycka att jag är jättekonstig nu. Men det är så att jag tycker det är så himla jobbigt att berätta om graviditeten för folk. Jag drar mig för det varje gång! Jag vill helst sjunka djupt ner i marken varje gång! 
I vecka 12 berättade vi för våra familjer, i vecka 22-23 berättade vi för våra närmaste vänner. På jobbet vet dom ingenting. Eller dom har kanske anat något. Men jag har inte haft så jättestor mage och jobbkläderna skymmer den som varit där rätt bra.
  
Jag har varit borta från jobbet i 1 1/2 vecka nu och i kväll ska jag dit och jobba igen. Nu har jag lite mer mage och känner att jag måste ju nästan säga något. Jag har berättat för en kollega och har ingen aning om hon berättat för dom andra. Men nu har jag en sådan ångest över att gå på jobbet!

Jag har tänkt och jag tror att problemet ligger i att jag tycker det är jobbigt med uppmärksamhet. När alla strålkastare riktas mot mig. Jag vill liksom inte vara speciell på något sätt. På mitt jobb är vi dessutom runt 200 människor och det är många som jag pratar och hälsar på dagligen. 

Jag var tvungen att avsluta min tidigare graviditet i vecka 18 eftersom barnet inte var livsdugligt. Jag vet inte om det kanske har något med mina känslor nu att göra. Jag känner att jag inte gläds lika mycket över att vara gravid eftersom jag är orolig och inte alls säker på om denna graviditet kommer sluta lyckligt eller ej. Så jag tror egentligen inte att jag kommer bli riktigt glad förrän jag verkligen ser att barnet är ute och mår bra. Kanske jag tycker det är jobbigt att se folk bli glad för min skull när jag har svårt att vara det själv? Ja, jag tror det är så. 
Förra gången var det dessutom folk som kom fram och gratulerade mig till barnet som jag aldrig fick. Det var jättejobbigt! Så vill skona mig lite från det också. 

Annars är jag social och glad så det är väl egentligen inget som man kan tro om mig. 

Med detta vill bara ha lite peppord som kan få mig att tänka annorlunda och kanske höra andra som känner likadant. 

Ja, jättekonstigt.