Hej. Jag är ensamstående mamma, 29 år, har två barn 8 och 4 år, två flickor. Jag har mina barn på heltid eftersom pappan till dem vill inte hjälpa med barnen. Jag klarar mig bra ensam men vill gärna ha kontakt med andra föräldrar som är i samma situation. Känns som att jag är helt ensam. Blir även glad om någon kan rekommendera andra sidor där jag kan få kontakt med ensamma föräldrar.
Hej på dig!
Jag skapade precis min profil idag för att jag känner exakt samma sak som det du skrev. Jag är 26 år snart och har två barn på heltid då deras pappa leker rövare och inte kan hjälpa/vara med sina barn. Jag har en son som fyller 7 nu på torsdag och en dotter på 5.
Kul att det finns folk med samma problem. Hur fixar du vardagen. Hur länge har du varit ensam?
Hej, jag är 30 o är ensam med ett barn på 1 år på heltid då pappan inte är "redo" ännu.
Även jag är ensamstående och har så varit sedan sonen föddes i princip. Idag är han fem år.
Vart i landet bor ni?
Finns en förening som heter "makalösa föräldrar", googla det så hittar ni massor av aktiviteter och människor i er sits. Lycka till!
Finns en förening som heter "makalösa föräldrar", googla det så hittar ni massor av aktiviteter och människor i er sits. Lycka till!
Jag lämnade barnens pappa av många olika anledningar inte för att det var något jag ville men det fungerade inte. Då var min son 1,5 år och min dotter 6 månader. Bodde hos mina päron i flera månader innan jag fick mitt egna hem/lght.
Det var extremt jobbigt i början då min son hade en rolig far o son relation(pappa är bäst i världen). Det var bara tjat om honom och frågot som "varför får jag inte träffa pappa?" Samtidigt som jag kämpade med hemmet likaså som att gå till komvux och fixa mina betyg, det var alltid en kamp och att inte falla ihop. Man kan inte riktigt göra det när man har barn, men vissa saker var bara att göra. Samtidigt försökte jag tillåta mig själv att det fick vara stökigt under en period. Man orkar inte vara supermom!
Men det som har fått mig att orka är att jag hade ett mål. Mitt mål var, sen jag var gravid med min son egentligen, att ta mitt gymnasiumbetyg och att studera vidare eller att vara klar med en utbildning alt. ha ett jobb när min son börjar skolan. Detta mål har jag nu faktiskt nått.
För mig har det nog varit att sätta upp delmål för mig själv för att jag inte ska ge upp orken. När man når sina mål blir man mer nöjd med sin tillvaro (vad jag känner och tror på) :). Jag har en annan energi nu än för några år sedan och det blir alltid annorlunda år för år men det blir lättare när barnen är lite mer självständiga.
Men jag är fortfarande trött och ensam.
Hej,
Jag är nyinflyttad till Sala och söker precis som du efter ensamstående vänner att umgås med. Det är kärvt på den fronten i den här stan. Hör gärna av dig om du vill ses och hitta på ngt. :)