Har fått nog!

Har barn med en man, min exman. Vi var gifta i 10 år. Han psykiskt misshandlade barnet och mig. Barnet mår nu så dåligt så går hos kurator på BUP pga det som hänt. Har till viss del anpassning i skolan för att hon är så orolig.

Vi separerade för snart 5 år sedan. Under de 10 år vi bodde ihop hade pappan inte henne speciellt mycket. Jag hade hand om henne jämt. Han jobbade och roade sig mest. Det mesta han har haft hand om henne sedan hon föddes för 11 år sedan var knappt 2 dagar när vi provade att han skulle ha henne varannan helg ett tag.

De senaste 4 åren har han inte haft henne ensam mer än några timmar. Han har minimalt intresse. Efter att varannan helg togs bort för att ingen tyckte funkade några bra, har han haft henne några timmar bara. Ägnar sig mest åt sitt eget när han har henne. Hon vill inte vara ensam med honom för han är oftast inte snäll. JAg har försökt med allt för att de ska upprätthålla kontakten. Jag har skriviti veckobrev, fixat telefontider (annars ringer han knappt till henne), bjudit in till kalas, högtider, skolgrejer mm men 9.5/10 ggr kommer han inte, glömmer eller säger att det inte är intressant.

För 1,5 år sedan bestämde han sig för att flytta till Spanien. Nu träffar han henne ca 3-4 ggr/år och det är BARA på hans villkor, när han kommer för att komma till Sverige. Inte de få ggr hon frågat om han kan komma t ex till födelsedagar eller lov mm. Vi ska bara ställa upp när han har lust att komma hit.

Jag har verkligen fått nog nu. Han ringer på Skype ca 1 gång i veckan och då pratar han med henne kanske 3 minuter. DE har inget att säga varann längre. Jag mår dåligt av honom för han misshandlat oss. Både för min egen del och behöver komma ifrån honom så mkt som möjligt men även för att inte hon mår bra, även om hon såklart älskar sin pappa! Det gör ju alla barn mer eller mindre. Jag är bara trött på att han gör henne besviken gång efter gång. Hon frågar aldrig efter honom, vill aldrig ringa själv eller nåt sånt.

Jag vet inte, men hur mycket måste jag se till att de har kontakt och lär känna varann? Om man drar utomlands, så långt bort, borde det inte ligga i hans intresse då att se till att komma hit och få en relation med sin dotter? Måste jag uppmuntra umgänge och kontakt? JAg har försökt så många år så jag är verkligen less på att försöka och att må dåligt. Vi mår båda dåligt.

Jag har ensam vårdnad...

Några råd, snälla!