Lever med steril - vill ha barn. Hjälp!
Hej! Jag skulle verkligen behöva höra synpunkter på min situation.Jag är 23 och min sambo 34. Vi träffades för snart 3 år sedan. Han har sedan tidigare två barn på 6 och 8 år. Han var tidigare gift och fick alltså barn när han var ganska ung och steriliserade sig sedan.
Detta visste jag från början, men han har hela tiden sagt att detta går att återställa med hjälp av operation, och jag var så nykär att jag tänkte att det löser sig.. Jag har alltså nu i snart 3 år väntat på att han på något sätt ska "ta tag" i problemet, men det händer inte så mycket. Han är otroligt ångerfull och säger att han inte vill något hellre än att ha barn med mig i framtiden... men jag undrar, när ska han bestämma det då?
Mitt problem är inte att jag vill bli gravid imorgon, utan att jag vill veta hur mina förutsättningar i detta förhållandet ser ut! Jag blir galen av att vara så ung som jag är och inte veta någonting! Det som känns jobbigast är att ingenting kan råka hända, utan allt måste planeras. Jag blir så osäker utav detta.
Till saken hör då att denna operation kostar ca 40 000 kr. (Här i Sverige, finns billigare i ex. Danmark men han vill göra i Sverige). Han har efter att jag tagit upp det ett antal gånger, varit på en undersökning på en klinik i Göteborg och tydligen ser allt bra ut och det är bara till att boka en tid för op. och sedan blir det sjukskrivning i ca. 2 veckor. Sen är problemet löst och (om allt går vägen) är det fritt fram.
Jag känner att han inte tar något som helst initiativ. Vi har som en ond cirkel. Han vill inte lägga ut så mycket pengar på en op. om han inte vet att jag kommer stanna med honom (vilket jag förstår till viss del, men han kan ju faktiskt träffa någon annan att skaffa barn med även om vi gör slut?!), och jag kan inte säkert veta att detta är rätt när jag inte ens vet om jag ska leva med möjligheten att skaffa barn eller inte!
Jag känner att han kanske egentligen inte alls vill ha fler. Att det kvittar. Han har ju trots allt steriliserat sig (vilket han själv säger beror på sitt förra förhållande, och att han helt enkelt inte hade orkat ett barn till då han tog hand om allt), men det känns nästan som ett säkrat beslut även nu. Jag har även ifrågasatt detta på djupet, då jag tror att han är rädd för att jag skulle lämna honom om han säger att han inte vill ha fler barn. Men han fortsätter hävda att han visst vill.
Jag bara undrar; när??Jag kan inte sitta här och vänta i 5 år, tills han kommit fram till att nää, han vill nog inte ha fler. Då ska jag bara nöja mig med att fortsätta va "låtsasmamma" åt hans ungar och så är det bra så. Nä, tack. Då kan han väl spotta ur sig det nu, och bespara mig denna jäkla väntan?
Vad fasen ska jag göra? Är det fel av mig att vilja veta? Han vet att jag vill ha barn, gärna två. Det har varit klart från början. Så jag känner att vill inte han ha fler, då kan han väl tala om det och så kan ju jag få fortsätta med mitt liv.. Varför ska jag offra barn för att han valt att ta bort möjligheten? Och ja, jag visste det från början. Dock i tron om att allt går att återställa. (trodde dessutom det var enkelt som fan, eftersom en sterilisering både är billig och inte alls lika avancerad.) Det känns som att han håller tillbaka mig genom att inte fatta ett beslut. Med tanke på åldersskillnaden kommer jag dessutom kunna göra vad jag vill om vi gör slut. Jag kan plugga, studera, tågluffa eller vilket som.. Medans han redan har sitt liv. Sina barn, sitt jobb, sitt hus osv.. Så jag förstår att det inte är så bråttom för honom men jag så jäkla stressad av allt detta, att han säger en sak men gör en annan. Jag känner att det är egoistiskt av honom att inte tala om hur fasen han tänker göra! Och som sagt, jag vill inte ha barn just nu, men det kan ju vara skönt att veta om man ens kan eller inte....
Hur låter det i era öron? Någon som kan råda till något?
