Hjälp med råd

Jag har börjat tänka att vad gör det om hundra år? Om två generationer så är det ingen som bryr sig om dig längre och din betydelse för världen kvittar redan då. (Inte du personligen utan det är så för alla.) Den sista generationen som bryr sig om dig är alltså dina barnbarn men efter det spelar du ingen roll längre för barnbarnens barn struntar i dig.

Jag har inte heller några barn och försöker tänka att jag slipper oroa mig för någon annan tills den dag jag dör. Det oroar mig något att ingen tar hand om mig när jag blir gammal, sjuk och kanske dement det ska jag inte sticka under stol med men har jag tur så dör jag knall och fall när jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk.

Jag brukar även tänka att jag inte skulle vilja lämna barn efter mig i den här världen av ökade oroligheter i i stort sett hela världen, krig, religionskrig, massövervakning, artificiell intelligens, klimathot, miljöförstörelse, mobbning, kriminalitet, våldtäker, rån och naturkatastrofer osv.

Äh, jag vet faktiskt inte hur man lär sig leva med det.

Livet känns på något sett inte komplett