Köpa julklappar och all lönen försvinner. Julstress och människor överallt. Sen kommer Dagen. Hela släkten hos en och skrikande barn, folk som pratar i mun på varandra och mer därtill. Känner mer och mer ju äldre jag blir att det blir allt jobbigare att orka med allt. Känner mig hemsk då julen ska sprida kärlek och jah älskar min familj men det dödar mig psykiskt.
Okej
Varför firar du jul så om du inte trivs med det? Det är inte som att det är första gången, låter det som.
Fira jul som DU vill och DU trivs med. Om det betyder att du är hemma hos dig, äter lite julskinka och pratar med mamma i telefon, och du mår bra då, så gör det.
JAG trivs med att ha "alla" runt omkring mig, att det är fullt ös (så länge jag kan gå undan, som nu), att ungarna grälar om vilken julfilm de ska se, att de vuxna stökar i köket och pratar med varandra, att det dricks måttligt, att hundarna är under fötterna på en och ska lukta på julmaten och så vidare och så vidare i dagarna tre eller fem, eller mer. Men det är ju JAG. DU ska inte utsätta dig för det om det får dig att må dåligt.
Varför ska alla tro att det måste vara så avancerat när det egentligen är väldigt enkelt?
Varför ska alla tro att det måste vara så avancerat när det egentligen är väldigt enkelt?