Flyttat långt bort

Jag tycker du har gjort mer än nog. Har pappan inget intresse så kan inte du göra nåt. Tyvärr.

Jag tycker det men när man läser i alla trådar här så står det jämt att man ALLTID ska bidra till att se till att föräldern och barnet får en god relation och det verkar som om föräldern kan bete sig hur som helst och ändå måste jag finnas tillgänglig och hela tiden "ställa upp".

Tyvärr finns det såna pappor som inte bryr sig om sina barn.Och man kan inte göra så mycket över det.Dom har oftast "ett eget liv",nu kvinna och jobb och dom prioriterar detta.

Har ni gemensam vårdnad? Då har du mindre ansvar, han kan ju nämligen ringa själv för att kolla. Har du enskild vårdnad är det lite hårdare. Dock, han måste anmäla dig för att inte främja umgänge och det lär ju inte hända. Om han gör det så kan du ju bara spara det du skickat honom och det han har skickat dig. Då har du bevis. Dessutom tror jag inte något händer, om han anmäler dig för att inte främja umgänge kan du ju direkt bara påtala att visst får han ha umgänge och föreslå ett umgängesschema.

Nä jag har enskild vårdnad över dottern.

Dock har jag ju försökt till dödagar med både det ena och det andra. Han får väl stämma mig i så fall. Inte så att jag inte velat att de ska ha en relation men någon gång känner jag att det måste finnas ett stopp. Tror aldrig han skulle engagera sig i att stämma mig men gör han det så får jag väl bara se till att han får umgänge osv då isf? Jag har ju tagit hand om henne helt själv utan hans närvaro i många år så det känns som om de ändå skulle förstå min sits, men det kanske de inte gör?

Jag har tidigare skrivit veckobrev. När han bodde i vår stad så erbjöd jag alltid tider till utv samtal mm men han sa alltid att han inte ville komma utan att jag kunde säga till om det var nåt speciellt. Bjöd alltid in till lucia, skolavslutningar mm, ibland kom han men oftast inte. Nu är det ju omöjligt eftersom han bor i Spanien. Känns som han gjort ett val där liksom. Jag kan ju inte direkt behöva erbjuda honom tider på utv samtalen då va?

Du behöver inte göra mer, som sagt, du har erbjudit, han har inte tagit emot och frågat själv osv.

Jag gav upp efter 7 eller 8 är, men mina barns pappa bor ju i Sverige. Sen tänkte jag att vad fasen, vi har gemensam vårdnad, är han intresserad så får han fan kolla själv. Dock så tog han varje chans att glira mig när andra hörde. Jag tog det till en början men började sen varje gång säga: Vi har gemensam vårdnad, du har lika stor rätt som jag att ta reda på info och då slutade han snabbt med gliringarna.

Okej för här är ju NOLL intresse, verkligen NOLL. Visst, han vill gärna fira födelsedagen med henne liksom jul, men tror mest det är för att han inte har så mkt annan familj...

Han säger ibland att han saknar henne och att så mycket tid gått förlorad, men gör ju inget åt det. Han hade inte behövt flytta så långt bort utan kunnat bygga upp ett förtroende till sin dotter här hemma i Sverige. Han kunde bott kvar i sitt hus och haft kvar sitt jobb som ju var en trygghet men han sket i det.

Han vet t o m att vi varit iväg till kurator för hon mått dåligt. Jag berättade att vi gjorde det pga att jag ville berätta allt för honom gällande dottern. Hans svar var "jaha" och sedan har jag inte fått en enda fråga om hur det går, vad vi pratar om eller någonting. INGENTING!

 

Vissa män saknar ansvarskänsla och är dåliga pappor.Stackars barn..dom papporna är egoistiska och tänker på sig självä.

Du har gjort tillräckligt TS. Släpp honom och lev ditt liv med din dotter. :) Spontant så känner jag att ni båda har det bättre utan honom, då han har fått fleeera chanser och uppenbarligen inte vill. Bara det att han flyttar till Spanien för att ha hitta på något kul ett tag, säger väldigt mycket.