Skulle ni påpeka/övertala er partner om stilförändring?(Utseende)

Känns som det bästa är att vara ärlig och uppriktig med vad man tycker, men självklart överlåta beslutet till den det gäller.

Börjar man låtsas att allting är bra eller fint även när man inte tycker att det är det så blir det troligen så att personen inser detta till slut och då inte längre litar på något man säger i sådana frågor.

Är man ärlig och ger sin faktiska synpunkt så uppskattas det nog istället desto mer när man säger att något är fint.

Jo det stämmer, nan kan få säga vad nan tycker men behöver man vara elak? Skulle aldrig komma på tanken att kommentera elakt o framförallt inte varannan var tredje dag om det.

Ursäkta mina "nan" Skyller på att tummarna är för tjocka för iphone-tbordet :P

Jag säger inte. Jag frågar istället; är du nöjd? Trivs du? Är svaret JA så anser inte jag att jag behövet påpeka något annat heller. Min partner blir självsäker när han ser ut på ett sätt han trivs på, vilket gör honom sexig i mina ögon. Detta även om han valt någon stil/frisyr/rakning/skäggväxt som jag kanske inte skulle valt åt honom.

Jag påpekar men min partner är en egen person och han väljer självklart själv hur han vill ha det. Han går ständigt omkring med en kavaj som jag tycker är av den fulare sorten men han har fått för sig att den e supersnygg. Jag har pikat till förbannelse men han tycker uppenbarligen att den ser sjukt snygg ut så jag har gett upp!

Det är ju skillnad på hur man säger eller visar vad man tycker och det är ju aldrig och att tjata om det för j
jämnan.

Även om man inte bör ljuga och säga att man gillar något som inte är sant så kan man ju välja att visa sitt missnöje på ett så schysst sätt som möjligt. Kan ju räcka med att man avstår från att kommentera om man normalt ger komplimanger när man gillar något vilket nästan säkert leder till frågan "Vad tycker du om detta?" och då kan man ju säga något i stil med "Du ser bra ut i det också, men jag föredrar det som det var innan.".

Skulle stå "aldrig ok" och inte "aldrig och" såklart.

Samma här. Jag säger inget för jag vill inte såra honom eller ge honom känslan av att jag kanske inte tycker han är fin. Nu tänker folk "'men vadå man sårar ju inte nån genom att bara säga sin åsik!". Sant kanske. Och jag önskar jag kunde känna samma sak, men jag själv skulle bli sårad om han sa något liknande till mig. Så nä jag vill inte såra min kille och skulle absolut tända lika mkt på honom etc oavsett hur han såg ut i princip.

Möjligen att jag skulle säga typ "inte min favorithårstil kanske men du är ju alltid fin" om han frågade rakt ut efter min åsikt. Och det är så han svarar även när jag frågat. Ärligt, men på ett snällt sätt.

Jag skulle däremot ALDRIG be killen TA BORT frisyren eller något annat han gillar men inte jag. Aldrig. Skägg däremot

är SÅ hett hos många män så det skulle jag aldrig opponera mig emot :D

1. Det beror på hur viktigt det är för min man. Handlar det om något han verkligen vill göra och det finns en bakomliggande anledning så kan jag stå ut med rätt mycket, men skulle det bara vara en kul grej så skulle jag vara väldigt tydlig med vad jag tycker.

2. Det är väl lite samma sak där; är det något som är väldigt viktigt för mig så får han stå ut, men i de allra flesta fall skulle jag inte göra förändringar som jag vet att han inte skulle gilla.

Jag är rätt tydligt med vad jag tycker är snyggast, och som tur är har maken gjort som jag sagt. Under alla våra år har han bara rakat bort skägget två gånger. Den andra gången hade vi barn. Yngsta dottern började gråta när hon såg honom... Jag var lite mer stöttande hoppas jag.

Åt andra hållet har han kommenterat när jag gjort en helt ny frisyr. "Du ser konstig ut", och så var det inte mer med det. Om jag skulle "vika mig"? Nja, egentligen gör jag ju som jag vill, men jag skulle vara bekväm med att aktivt fixa ett utseende som jag vet att min man tycker är direkt fult. Jag vill ju göra mig fin för honom.

Jag tycker att TS tjej låter riktigt otrevlig. Vad i hela friden spelar det för roll vad hennes tjejkompisar tycker? Varför dra in dem överhuvudtaget? Så hård tycker jag bara att man kan vara om det handlar om att partnern har så dålig hygien att det stör omgivningen - till exempel att man går omkring och luktar svett eller visar sig offentligt i tröjor med matfläckar på.

Jag kan känna att bara för att man har en åsikt, varför behöva tro att den måste bli förmedlad? Även om man försöker vara godhjärtad o allt det där, så kanske sin partner aldrig var intresserad av åsikten från första början...

Men ibland tycker man det är så himla fult att man inte kan hålla sig. Förstår att man blir ledsen av att få höra det dock. Om min kille skulle odla långt skägg skulle jag bli ledsen för jag skulle inte finna honom lika attraktiv, som om det dolde allt det fina. Jag skulle dock aldrig tvinga honom till att ändra det om han kände sig snyggare i det. Innan jag blev gravid gick jag upp i vikt och magen kunde inte döljas nå längre, min kille påpekade att jag borde träna och klart man blev lite ledsen men det var ju sant, det skulle varit finare om den var plattare. Sen finns det ju också dom som gillar riktigt tjocka kvinnor såklart.

Håller absolut med.

Man behöver inte säga allt man tänker bara för att man är tillsammans/avslappnade med varann.

Nej jag skulle inte säga något. Men jag skulle bli ledsen om han gjorde något med sitt utseende som han vet att jag inte gillar, tex skägg eller tatuering. Jag skulle inte göra något med mitt utseende som jag vet att han ogillar, tex klippa håret riktigt kort, eftersom han är den enda jag bryr mig om ifall han tycker att jag är fin. Skulle det inte vara ömsesidigt skulle jag bli ledsen.

(Sen tycker jag att det är töntigt att följa trender också)

Jag kan förstå att man vill att ens partner ska hålla efter sitt utseende, i början av förhållandet. Nu menar jag inte att efter ett x antal år, så är det tillåtet att gå ner sig totalt, absolut inte. Men om det är små saker som skägg, frisyr eller klädstil som förändras och man har svårt att klara av en sådan förändring, om man levt flertalet år tillsammans, känns det inte då som om man är lite väl ytlig? Finns det inget man fastna för hos sin partner som inte hör till utsidan?
Sätt er in i en situation där ens partner skadar sig och förändras.

Men det är väl ändå skillnad på att skada sig och att medvetet göra något med sitt utseende som man vet att ens partner inte gillar. En specifik grej alltså. Jag skulle inte bry mig om han gick upp/ner i vikt, köpte annorlunda kläder, ändrade frisyr etc men just skägg eller tatuering ogillar jag verkligen vilket han vet och skulle han då skaffa det ändå så innebär det att han skiter i om jag tycker att han är fin eller inte och det skulle göra mig ledsen.

Ja absolut är det så men vi pratar fortf. om förändring.
Fast det behöver ju inte vara en förändring som man vet med sig att det upplevs negativt hos den andre? O om man förändrar sig och med det får en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende, så måste det väl väga tyngre?

Men du accepterar om han skulle göra det ändå bara han frågat om ditt godkännande, eller vad då?