Varför klagar folk hela tiden över hur jobbigt det är med barn?

Du verkar ha ett otroligt tråkigt umgänge. Byt vänner! Alla som klagar så mycket och så offentligt har nog något väldigt fel i huvudet.

Själv vill jag inte vara ledig lika länge som du. Jag och pappan delar istället på tiden, dessutom så gör min inkomst att vi kan vara lediga samtidigt i speciellt jobbiga perioder. Jag kommer börja jobba deltid när min grabb är ca 3 år. Nu väntar jag dessutom tvåan som kommer komma när min son är ca 16 månader.

Det kommer bli skitjobbigt med en nyfödd och en på 16 månader. Men det är inget jag kommer klaga över jämt eller sprida över Facebook. Så gör man bara inte.

Sen kan jag förstå att alla barn är olika. En vännnna hade ett barn med svår kolik. Han skrek oavbrutet i 3 månader... Verkligen oavbrutet! Då förstår jag att man blir knäpp efter ett tag! Men hon gnällde inte hela tiden.. Dock så hade hon ng blivit förbannad om du sa " Jag som vuxen anpassar mig... Därför kan jag ta med mitt barn till banken. Det beror inte på att mitt barn är enklare. Anpassa dig så kan du också resa långt och gå på möten med ditt barn." ;)

Om jag får ett barn md så svår kolik samtidigt som min son är så liten så kommer jag säkert också tycka att allt är pest en period, även om pappa är hemma samtidigt.

Men byt umgänge, din vänner verkar socialt inkompetenta.

Jag vill här påtala att jag pratar om barn i förskoleålder och inte bebisar. Bebisar med kolik kan man inte påverka, men om en 1-åring skriker timme efter timme så är det ju något som är allvarligt fel.

I övrigt har du kanske rätt i att det är mitt umgänge som är extra negativa. Det är också därför jag frågar här, eftersom jag inte vet hur alla föräldrar i hela Sverige tänker.

Ok :) Jag har inte samma uppfattning som dig när jag ser på min FB. Det finns en supergnällig mamma som har tvillingar på snart 2 år. Hon gnäller hela tiden och tar till och med upp saker som hänt när dom var små för att gnälla över dom igen. Men hon är också den enda bland alla småbarnsföräldrar på min FB som gnäller. Hon har alltid varit lite åt det gnälliga håller och söker ofta sympatier för det ena och det andra så det har nog inte med barnen att göra egentligen.

Sen kan jag ha full förståelse för att alla barn faktiskt är olika. Det finns 1000 tals olika sjukdomar och handikapp som kan göra att ett barn gnäller ofta eller är svårt att ta med sig. Många sjukdomar och svårigheter är inte synliga eller möjliga att diagnostisera för än barnen är äldre. Att dömma föräldrarna som kämpar i motvind kan bli väldigt fel. Alla barn är extremt olika i olika situationer. Kanske hamnar ditt barn också i en extrem period med mycket gnäll och dåligt uppförande när han blir äldre? Det är fullt normalt med sådana perioder. Jag tycker inte att man kan döma andra föräldrar som mindre anpassningsbara eller sämre bara för att dom inte kan ta med sig sina 3-4 åringar på en timmes möte på banken eller liknande. Dock så kan man undanbe sig offentligt gnäll över deras barn :) Det är lika ohyfsat som att döma andras handlingar enbart utifrån sin egna situation.

Själv har jag också ett "lätt barn" hittills. De första 3 månaderna så skrek han aldrig, gnällde aldrig och sov hela nätter. Nu är det mer gnäll när han håller på att lära sig gå och får tänder i mängder. Men jag får fortfarande höra hur lätt han är. Vi sitter i bankmöten, på tåg, hos vänner osv utan gnäll och han är alltid exemplarisk hos barnvakten. Han bara ler och är glad. Men jag får kanske motsatsen till barn när syskonet kommer ;)

Men återigen så känner jag inte igen fenomenet som du sett på din Facebook. Börja plocka bort alla som gnäller så blir din Facebook lite trevligare :)

Jag har nog ingen sån på fb. Snarare tycker jag att folk målar upp en overkligt präktig bild av saker och ting. Personligen skulle jag aldrig lägga in nåt inlägg där jag spyr galla över mina barn eller någon annan heller för den delen.

Men visst kan man prata med sina vänner om att det är jobbigt med en överpigg 3åring kl 05.00 på en lördag osv. Det är ju en slags ventil att kunna prata med människor som är eller befunnit sig i samma sits. Jag tror inte att vi älskar våra barn mindre än vad du gör för det.

Människor är olika i alla situationer. Har du aldrig arbetat på ett ställe där människor gnäller i det oändliga. På allt, nästan så man undrar vad de gör på en arbetsplats.

Men visst är människor på det sätt du beskriver så hade jag antagligen också upplevt det som märkligt.

HAHAH Älskar att det bara är föräldrar med ett barn som skriver här att era barn inte aaaaaalllllsss är jobbiga. 

Kom tillbaka när ni har 3-4 barn o har varit själva en vecka då er man är i alperna o åker skidor. 

Sen till TS kan jag bara säga, lycka till att öppna dagis hemma med egna barn, jag (o alla jag känner) skulle aldrig sätta våra barn hos dagmamma, ÄN VÄRRE e ndagmamma som har sina egna barn hemma. 

Som sagt kom tillbaka när ni är med i matchen.... ett barn är inget barn när det kommer till arbetsbelastning. 

Jag kommer aldrig skaffa 3-4 barn. Håller mig till 2. Jag förstår också att fler barn är en större arbetsbelastning, ingen säger nog emot dig.

Annars håller jag med dig delvis. Men jag anser också att man aldrig ska döma andra föräldrars situation. Jag har en bekant med ett barn med allvarlig cp-skada och en med adhd och autism. Hon var nyligen på lalandia med båda två. Jag tror att det är 10 resor enklare att resa med 4 icke handikappade barn än att resa med hennes två. Men hon skulle inte skratta åt dig iallafall. Hon skulle se att alla har olika förutsättningar. Kanske tycker den som är 7 barns mamma att du är välkommen tillbaka när du är med i matchen?

Oavsett hur många barn man skaffar eller inte så bör man inte gnälla över det. Det är ju ens egna val. Vill man resa till alperna och slappna av så skaffar man inte 3-4 barn, vill man springa runt med blöjor till knäna nynnandes på barnvisor i 10 år, ja då skaffar man många barn.

Jag vill behålla mina intressen till viss del och ha råd/tid med den livsstil som vi lever. Då anser vi att 2 barn är max för oss.

Det är varken modigare, dummare, starkare eller fulare att skaffa många barn än att skaffa inga eller få. Alla väljer det liv dom vill ha och skapar det själv.

Men gnälliga personer finns det överallt. Det finns förbannat gnälliga barnlösa män och förbannat gnälliga ensamstående flerbarnsmammor. Inget gnäll är trevligare än det andra.

GIVETVIS är det mkt jobbigare att ta hand om sjuka barn. GIVETVIS. 
O GIVETVIS är det mkt jobbigare med 7 barn än 5 (eller är det de egentligen??). 

Men ett barn ? Ett friskt barn ? HUR svårt kan det vara? 
Jag förstår att föräldrar till 3-4 barn klagar, de är trötta så låt dom. 

Nej det är inte speciellt svårt alls.

Andra vill troligtvis slippa lyssna på när dessa flerbarnsföräldrarna klagar.. Ingen vill umgås med någon som mara gnäller. Speciellt inte när personen själv valt att skaffa fler barn än hen orkar med.

Amen. Har två, där liten på två år är en handfull. Och stora på 6 har aktiviteter. Igår kräktes liten över säng, rum toalett och hela familjen är satt i karantän. Medan en förälder tog hand om liten sanerade den andra rum, säng etc. Allt medan stora grät när hon insåg att hon skulle missa dansuppvisningen idag som hon övat på hela hösten.... Nu fick jag gnälla av mig, skönt ;)