• Anonym (ah)

    Hur går jag vidare

    Jag förlora min livs kärlek för nu 1.5år sedan, jag var då 19 han var 20 (skulle fyllt 21, två månader efter hans död) vi har ett barn ihop som föddes efter hans död. Jag sörjer varje dag, ingenting har blivit lättare och saknaden efter honom är obeskrivlig. Han var verkligen mitt allt, vi hade planerat hela våran framtid ihop och så dog han bara o allt förstördes. Allt har varit så tungt har inte trott att jag kommer träffa en kille efter detta då jag bara vill älska honom. Det jag egentligen vill få svar på här, en kille började skriva till mig på Facebook (genom gemensamma vänner) han är väldigt förstående när det gäller min sorg. Han säger väldigt tröstande ord och har sagt mer eller mindre att han vill ha mig, att han vill skaffa barn med mig osv. Han säger dock själv att vi ska träffas som vänner och se vart det leder. Jag kan inte låta bli att ha i tanken att inleda ett förhållande om vi går ihop lika bra när vi träffas, som när vi pratar. Men jag får enorma skuldkänslor mot min avlidna kille, det har bara gått 1.5 år, hur kan jag ens tänka tanken? Han var och är fortfarande min livs kärlek. Jag tycker själv att jag går för fort fram med att träffa den andra killen. Men jag drar mig till honom på ett sätt. Men åh samtidigt som jag känner mig rent ut sagt fittig mot min kärlek. Alla skulle börja snacka om att jag går vidare för snabbt och säkert säga att jag aldrig hade kärlek åt min älskade kärlek. Jag lockas till den andra, tanken med att ha någon igen, närheten, nån att prata med, jag sa till den här killen med att jag kommer nog inte kunna träffa någon om inte denna person är förstående att jag fortfarande kommer sörja och sakna min kille, för det skulle ju va sjukt att bli svartsjuk på det. Han säger att han försår fullt och tycker jag är stark som har klarat av att vara kvar på denna jord, att han aldrig skulle klara av att förlora nån på det sättet och att jag samtidigt klarat av att ta hand om mitt barn. Och det är ett väldigt stort plus för mig att han säger och tycker så.

    Är det nån med liknande erfarenhet, kan jag träffa en annan kille eventuellt få känslor för honom medans jag fortfarande sörjer och saknar min avlidna kille. Det känns på ett sätt som jag skulle vara otrogen. Jag är helt förvirrad just nu..

  • Svar på tråden Hur går jag vidare
  • Schack73

    Tuff situation.. Om det vore tvärtom, skulle du vilja att han träffade en ny kvinna nån gång att bli lycklig med eller att han skulle vara ledsen och olycklig resten av sitt liv? Ville han att du skulle vara lycklig?
    1,5 år är ganska lång tid och jag tror inte att dina vänner och omgivning tvivlar på din kärlek till barnets pappa för att du sakta börjar leva igen.
    Så länge du följer din magkänsla tycker jag inte att du behöver oroa dig. Kram

  • Anonym (Lilla jag)

    När du känner dig redo för att gå vidare så tycker jag att du ska göra det. Ingen annan kan berätta för dig när det är dax. Alla människor är olika. Tycker du ska följa ditt hjärta. Du kommer ju inte glömma din kille som har dött bara för att du träffar någon ny. Han kommer ju alltid att finnas i ditt hjärta. Lycka till :)

  • Anonym (Kärlek igen)

    Det finns många rum i hjärtat, ett av dem är platsen där du för alltid kommer bära med dig ditt livs kärlek. Men det utesluter inte att det finns plats för mer kärlek!

    Jag förstår precis dina tvivel, jag förlorade min man för några år sedan och jag har också haft skuldkänslor och tyckt att det känns konstigt att släppa in någon ny i mitt liv, det har känts som att jag sviker. Men jag vet att min man absolut inte ville att jag skulle vara ensam resten av livet utan att jag på nytt skulle hitta någon att dela livet med. Jag har nu hittat någon som betyder väldigt mycket för mig och han är fullt införstådd med min historia och han accepterar det fullt ut och han är villig att ta det lugnt och låta det ta den tid det tar. Själv har jag nu kommit till insikt att jag känner att jag kan älska på nytt igen och fortfarande ha kvar kärleken till min man, det går att kombinera. En stor kram till dig och lycka till!

  • Anonym (ah)

    Ja det låter ganska logiskt det ni säger. Men alltså det jobbiga är att, om jag umgås med en kille, så jämför jag honom med min kille bara hela tiden, allt han gör och säger. Jag kan inte tänka mig någon annan än min kille men ändå känns det så tufft att vara ensam när man vande sig att vara inpå nån hela tiden, sen försvann han bara så oväntat. Tack för svar. Kram!

Svar på tråden Hur går jag vidare