Psykisk syster med udda störning
Hej medlemmar av familjeliv forum. Det är med ett tungt hjärta jag kommit hit i hopp om att hitta människor som kanske har erfarenhet av min systers åkomma och hur denna ska hanteras.
Jag är en man på 22 år som bor med sin lillebror, pappa och syrran. Så länge jag kan minnas har vi aldrig varit lyckliga förutom när vi inte är hemma.
Min syster är 25 år gammal, överviktig, aggressiv, har ett datorberoende, hoppade av skolan i högstadiet då hon var mobbad och sedan dess inte umgåtts med någon och bara blivit en större börda för familjen.
Det är lite konstigt hur hon som person bara kan relatera till sina egna känslor. Hon har vid många tillfällen attackerat familjemedlemmar fysiskt. Vi blir dagligen påhoppade verbalt och då menar jag DAGLIGEN. Hon kan helt oprovocerat och utan grund börja skrika på oss och det pågår länge och händer ofta för att det verkar vara det enda som får henne att må bättre med sig själv.
Jag kan t.ex. komma in genom dörren och gå in i köket och där befinner hon sig och hon har så mycket att skrika om och listan är lång. Men det jobbiga är att vi inte ens måste befinna oss på samma plan. Hon brukar skrika från sitt rum för det mesta.
-Alla i familjen hatar dig
-Släkten hatar dig
-Du kommer aldrig bli något
-Jag hoppas du dör
-Du är kriminell
-Du knarkar
-Du är psykisk
Hon verkar inte ha någon gräns över vad hon kan säga. Jag är varken av det hon påstår mig att vara och inom en månad är jag dessutom färdigexaminerad.
När hon är klar med en mening börjar processen om på nytt och hon väljer bara ut en ny mening. Kan hända att hon säger samma saker flera gånger och det kan pågå i timmar. I samband med ordvalen hon gör så brukar hon för det mesta öppna dörrar så vi ska höra henne bättre sedan smälla igen jätte hårt bara för att öppna den igen och repetera processen. Detta har bidragit till att många dörrar i lägenheten är sönder.
Tyvärr är inte detta våra enda problem. Min syster har klart och tydligt visat att hennes beteende inte ändras bland gäster och därmed har vi beslutat att vi inte kan ha några. Vi är dessutom väldigt överens om att inte föra någon diskussion eller svara henne när vi blir påhoppade då detta verkar vara en ännu mer triggande faktor som övergår till fysiska påhopp.
Jag har för några år sedan varit tvungen att åka ner till polisstationen och förklara mig själv därför att jag tydligen haft en ungefär rapport på 900 sidor där min syster anmält mig för misshandel ett flertal gånger. I en av dessa rapporter påstod hon även att jag brutit hennes arm.
Väl i stationen förklarade jag att detta är en människa utan gränser som måste begränsas för sitt eget bästa. Hon kunde gå utan sömn i 2 - 3 dagar och för att jag bryr mig så kopplar jag ut routern vilket i de flesta av fallen lett till en polisanmälan för misshandel. Min syster har utan att känna det minsta bekymmer anmält flera familjemedlemmar på falska grunder och hotat med att anmäla oss vilket har varit extremt jobbigt då detta är en person vi försöker hjälpa men samtidigt komma bort ifrån!
Vi bor på bottenplan i en 8 våning hög lägenhet. Grannar i 8:an har sagt att de hör oss och jag hör själv skrik komma från våran dörr när jag kommer in i porten och det låter högt och ekar upp i trappgången. Det är pinsamt. Jag ser mina grannar varje dag och dom tror på dessa grejer de hör och de pratar. Från deras perspektiv är vi 3 killar som misshandlar henne och konstant förtrycker henne.
Vi har sökt hjälp på alla håll men har fått i svar att vi inte kan få hjälp då hon är över 20 måste hon samtycka och det vägrar hon och farsan vägrar slänga ut henne för att hon är familj så tekniskt sett har vi tvingats leva med i extrema villkor så länge som jag kan minnas.
När min lillebror var 1-år boxade hon honom i magen jättehårt och jag har personligen blivit påhoppad fysiskt väldigt mycket samt att ha blivit knivskuren av henne i armen en gång. Vi lever i ett fängelse. Rationellt tänk verkar inte existera hos henne. Sjukt som det låter har vi inte ens nått botten ännu. Detta är en människa jag anser endast ha känslor för sig själv, sitt eget intresse och kan inte känna medlidande för oss andra.