Jag orkar inte med min ettåring längre! Sömnproblem. SNÄLLA HJÄLP!

Man måste ha vanor som passar alla för att familjen ska må bra. Just nu låter ni dottern styra med resultat att du inte får sova.

Jag skulle låta henne sova i egen säng precis bredvid din och ta några jobbiga nätter tills hon lär sig att det är såhär det är, vanor är alltid svåra att bryta med små barn, men det går.

Hon kan sova lika lugnt och tryggt i en egen säng och du kan trösta med händer och röst, men det kommer att ta tid för henne att vänja sig.

Eftersom jag är lättväckt, har svårt att somna om och är väldigt beroende av min sömn har jag aldrig samsovit med mina barn. Vi har haft samma rutiner vatje kväll, lång nattningsprocedur med bad och saga, sång vid sängkanten, sedan sagt godnatt, men aldrig gett dem alternativet att sova bredvid. Om de varit oroliga har jag suttit en stund på golvet, hållit hand etc. Eftersom vi gjorde så från början har det aldrig varit några problem, du som måste lära om och byta nattningsmetod kommer att få det kämpigt, men det går!

Lycka till!

Hej!

Så jobbigt för dig. Mitt råd:Läs på om femminutersmetoden och genomför den. Hur jobbigt det än är att höra henne skrika , så är det bättre att hon skriker hysteriskt tre fyra kvällar än att du går under av sömnbrist.

Vi har lagt båda våra barn med femminutersmetoden och det var helvetet...

Men det var nödvändigt för att jag och min man skulle klara våra liv , äktenskapet, jobb, känna glädje i föräldraskapet...

Det är fantastiskt när man fått sömnen att fungera och vaknar glad , pigg och med glädje möter sitt barn på morgonen för att gemensamt upptäcka världen.

Lycka till!

tack för era snälla svar.
hon har sovit bra i sin säng bredvid min men sen har hon haft en orolig period och då har vi låtit henne sova hos oss en tag. sen har hon sovit i sin säng igen men nu har vi som sagt kört fast.
ska läsa på om 5mm. som sagt inget jag med kunskapen jag har nu är så pigg på men nu är jag verkligen desperat.

Jag skulle inte ha kört någon femminutersmetod. Tycker att den är omänsklig. Däremot skulle jag ha vant henne av med petandet om det kan få dig att sova bättre.

Du behöver avlastning.

Känner igen det där från min äldsta hon sov fan aldrig... Skit jobbigt... Hon skulle ta på mig hela tiden och vakande var tjugonde minut och sov bara korta stunder på dagen.... Det visade sig att hon var mjöökproteinallergisk... Hon hade helt enkelt ont i magen.... Men eftersom jag är laktosintolerant så äter jag lite mjölkprodukter så hon fick aldrig i sig så mkt att hon fick jätteont...

Tillslut åkte jag bort en natt och pappan gick ta natten.... Gick sådär, nästa två nätter sov jag på soffan och även om hon fortfarande sov halvdåligt (hon fick en sömnstörning) så var hon inte lika beroende av att ha mig bredvid sig

Känner igen mig och följer alla svar. Vår är 10 mån och har sovit dåligt sen hon var 5 mån. Nu har vi sängen bredvid vår och hon får inte komma upp på natten men vi ligger bredvid, klappar och pratar. Grejen är att hon nu somnar jättelätt på kvällen, bara att lägga i sängen, släcka och säga godnatt, ev gnyr hon lite en minut. Men hon vaknar ändå 3-5 gånger under natten varav 1-2 med långvarigt gallskrik (upp till en timme). Jag håller på att bli galen! Men nu försöker vi stenhårt att hon ska vara kvar i sin säng, hoppas verkligen att det kan bli bättre. En viktig sak som jag har läst är att man ska fortsätta tålmodigt med metoden och inte ge sig, hoppas verkligen att det ordnar sig även om det tar några veckor till.

Jag har heller aldrig samsovit. Mina barn har sovit i vagga/spjälsäng intill mig. Aldrig några problem med nattningen!

Däremot så hade min äldsta son grava sömnstörningar som liten. Inget hjälpte.. Han sov A.L.D.R.I.G. Pappan jobbade ständig natt.. Ungen hatade att åka barnvagn från start. Fick inte ens skita utan att ha honom i famnen.. Efter många resor till BVC och barnpsykolog, så fick vi theralen utskrivet när han var 8 månader! Det kändes såklart förjävligt, man känner sig helt värdelös som förälder. Men jag var så trasig, så trasig... En kort kur med theralen, och ungen lärde sig sova. Fantastiskt, vi blev som nya människor! Hoppas verkligen ni slipper gå så långt. Vi provade verkligen allt. Det är definitivt inget man får utskrivet bara sådär, utan det var en väldigt lång process!

Jag vet verkligen hur slut som människa man blir när man aldrig får sova! Lider med er och hoppas ni får hjälp!

Om du ändå är beredd att låta henne skrika (som vid 5mm) så måste väl ändå ett mycket bättre alternativ vara att hon får skrika med pappa, och vänja sig att sova med honom så att ni kan dela på bördan....

Jag skulle personligen aldrig provat 5-min metoden. Håller du på att gå under så kanske du inte har något val, men det är en grym metod (vilket du vet).
Hur som helst, du skulle behöva få sova mer dagtid. Kanske det är lättare att ordna barnvakt några timmar då och då än att fixa sömnen nattetid? Ni kanske har råd att hyra in någon barnvakt? Får man sova ostört några timmar gör det underverk.
Kom också ihåg att detta verkligen är en begränsad period även om det inte känns så. Vår dotter var extra orolig mellan ca 13-18 månaders ålder, men sedan släppte det och allt blev mycket bättre. Från 2 år sov hon nästan hela nätter (några enstaka korta uppvak). Vi samsov hela tiden och hon var på mig väldigt mycket.
Vi bar också vår dotter till hon somnade fram till hon var ca 1,5 år gammal. Sedan lät vi henne härja i sängen med släkta lampor och utan att interagera så mycket med henne, tills hon somnade. Tog ca 1-2 timmar i början, men (med några bakslag) krympte ner till ca 20 min efter några månader. Från 3 år sover hon i eget rum.