Känner mig utanför

Jag har väl som du.. Jag firar barnet med min familj och pappan med barnet och hans familj... Det jag köper till barnet er alltid från mig och min "nya" sambo... Ibörjan körde vi i hop.. Men livet ändras och går vidare... I början köpte sambon och mamma till hans barn present tillsammans, han åkte också till dom ( dom bor långt borta )... Men insåg väl själv att om vi ska satsa på varandra funkar det ju inte så och barnet är så gammalt att den kan åka till oss... Så nu kör han som mig.. Han väljer present men den är från oss... Kan väl förstå att du känner dig utanför... Samtidigt som dom har sina traditioner.. Nu vet han ju hur du känner... Själv skulle jag känna som dig, det blir ju som dom aldrig kapar med det förgångna (klart ska det inte gälla barnen).. Men ska vi skapa en familj, borde jag ju vara inräknad...

Om det är den enda gemensamma traditionen de har kvar så låt dem behålla den. Förstår att du känner dig utanför men de har ett band som du inte kan bryta. Jag tänker på hur "barnen" tänker då jag sitter i deras situation. Fast mina föräldrar klarar inte av att umgås, vilket är skittråkigt. Tycker väldigt mkt om mina föräldrars nya, men de hör ju inte till min familj på samma sätt... 7 år är inte så länge när det gäller sånt.

Kan inte ni skapa en ny tradition förutom den gamla där du också är med?

(Hoppas inte mitt svar var för deppigt :/)

Jag kan fråga honom om vi kan göra en ny tradition oxå tillsammans. Nu är ju hans barn stora20 och 22 år gamla. Låter kanske konstigt mend känns lite som att vi inte hör ihop när han/dom gör så men självklart ska jag och kommer inte bryta deras tradition önskar bara att jag oxå fick vara med och fira hans barn...

Alla har ju sina traditioner, men i mina öron låter det knasigt att du inte är välkommen att fira "barnet".
Jag kan säga att hade det gällt mig så hade jag inte gått den gången pappan inte kunde, är jag inte välkommen annars så hade jag total skitit i hens födelsedag då också.

Här har det varit lite olika. Ibland firar vi för sig och mamman för sig. Ibland har mamman varit här och firat något barn och ibland har vi varit hemma hos henne. Men jag har alltid varit med.

Någon gång har vi köpt presenter ihop med mamma, men oftast hon för sig och vi för sig.

Så jag förstår om du känner dig utanför.

Om dom gjort detta i sju år och ni varit tillsammans i tre så är det ju lite skillnad än för oss.

Barnen är ju äldre och dom har skapat en tradition innan du kom med.

Kanske kan ni ha någon egen liten bjudning hemma där Farmor och Farfar kunde vara med också. Men att dom kan få behålla sin tradition också.

Allt beror ju på hur relationerna ser ut. Men är det bra relationer så förstår jag inte varför inte du kan vara med på detta. Har mamman en ny relation? Får denne person vara med? Roligast hade ju kunnat vara om det faktiskt var så att även hennes nya vill vara med, så att ni båda (ni båda "nya" alltså) kan vara med. Om det inte finns några "hard feelings". Samtidigt så kanske mamman inte vill att du ska vara med av någon anledning, och på något sätt måste man ju ändå acceptera det isåfall? Ni kanske kan, som någon sagt redan, skapa en ny tradition, att dina barn och hans barn och du och han tillsammans skapar något som ni alltid gör när någon fyller år. Du kanske inte måste gå in i deras tradition om det inte funkar för alla, även om jag förstår att det kan kännas som att man blir väldigt åsidosatt. Jag pratar utifrån en bonusförälders synvinkel, finns säkert andra med andra erfarenheter som har andra uppfattningar.