Va gör ja för fel?

Låt det stackars barnet få bo hos sin pappa eller annan släkting!

Har du ingen sjukdomsinsikt alls??

Jo tro mig det har jag. Tyvärr kan hon inte bo hos sin pappa då han jobbar som lastbilschaför och jobbar väldigt mycke och mycke nätter. Hon är hos honom när han är ledig och när hon vill. Jag har aldrig sagt att hon inte får gå till honom. Ska ja tvinga henne att åka dit när hon inte vill? Dom släktingar jag och hennes pappa har bor långt ifrån annars hade ja väldigt gärna bätt dom om hjälp.

Angående mina sjukdomar så äter ja mediciner och får hjälp från psyk. Ja är inte helt dum i huvudet och ja gör va ja kan.

Men visst ja önskar att ja var lika perfekt som dig

Det finns familjehem....

Om man sätter sig i en situation att man inte har några pengar och låter barnet få veta det..... så har man så stora problem att barnet påverkas alldeles för mycket!

det är väl jättebra att hon kontaktat BRIS

När ett barn signalerar att det behövs hjälp i hemmet måste man lyssna på det. Har ni hjälp av soc tex?

Jag har en bekant med samma åkommor som du. Hon har barnen varannan vecka men ju äldre barnen blir, så märker de mer och mer att hon inte riktigt är som kompisarnas mammor. Jag tror säkert hon gör vad hon kan men ibland räcker det inte. Jag vet att pappan lever i ständig oro för att det ska bli nåt tok när barnen är hos henne. 

Jag tycker din dotter är sund som reagerar. Det är inte så lätt att vara barnet och våga det. Hon älskar dig givetvis men är så gammal nu att hon inser att det finns brister. Kontakta soc, be om stöttning. Din dotter kan prata med skolans kurator också.

Nått rätt har du gjort då din dotter har styrka och insikt att söka hjälp. Försök få en kontaktfamilj det är inte lätt att vara helt utan nära släkt där man på ett naturligtvsätt kan få söd för sina barn och för sig själv. Du gör det bästa du kan men din dotter befinner sig nu i början av puberteten den tiden är jobbig för alla föräldrar och tonåringar, så en kontaktfamilj kan vara till hjälp.

Och va det mitt fel att ja inte fick några pengar?

Jag har ett jobb nu. Ekonomin är inte på topp men den håller.

Min dotter har alltid haft hela rena kläder aldrig behövt gå och lägga sig hungrig. Ja har sett till att hon går i första hand, men hon är inte dum och hon kan läsa. Hon har sett att vi har fått flera blev från kronofogden. Skulle jag smugit in och gömt dom för henne?

Idag har ja inget som ligger hos kronofogden, vi har inte blivit vräkta vi har mat på bordet varje dag kläder på kroppen.

Har du mer att ifrågasätta om att ja inte tar hand om henne?

Jag kanske formulerade mig dåligt ifrån början. Jag skulle behöva tips om hur jag verkligen kan visa att hon betyder allt och att ja verkligen älskar henne. Även när livet är tufft

Vi myser och skrattar ihop. Vi hittar på dumheter och snackar om kompisar. Hon har ofta med sig kompisar hem.

Tack anonym (m) och BCH52. Det va jätte bra tips. Ja ska prata med henne om det nu när ja kommer hem

Jag tror att din dotter vet att du älskar henne och vill henne det allra bästa. Men det tar ju inte bort det faktum att de jobbiga perioder ni har upplevt (eller upplever) inte påverkar henne negativt? Hennes rop på hjälp till Bris handlar om att hon "underkänner" dig som mamma utan om att hon mådde dåligt, helt enkelt. Och det kan man ju förstå, som du beskriver situationen. Detta är ingen kritik mot dig utan ett konstaterande av fakta att jobbiga saker blir just jobbiga, för alla.

Jag tycker att du ska kontakta BUP för råd och vägledning. Du bryr dig om din dotter, och bästa sättet att visa henne det är att hjälpa henne få en samtalskontakt eller vad hon nu behöver för att bearbeta det hon gått igenom. Önskar er allt gott!

Oj, handlar INTE om att hon "underkänner" dig som mamma ska det ju stå!!!!! Förlåt!

En mamma ska mer än skaffa mat på bordet, kläder och tak över huvudet.

När man är så psykiskt sjuk som du så räcker du uppenbarligen inte till nu när hon kommit in i tonåren.

Inse att du behöver hjälp för hennes skull.

Ring soc på måndag, det finns massor av stöd att få!

Jag kan med glädje informera om att jag och min dotter ska ta kontakt med kuratorn på skolan på måndag. Men oxå en förening som finns här där vi bor som är till för barn och ungdomar med föräldrar som har alkohol, drog eller psykiska problem. Dom har jag redan kontaktat. Vi har suttit och pratat länge och med många tårar från båda håll men det känns som vi har en plan ut spikad nu som hon vill att vi ska gå. Och vi har även suttit och myst en stund.

Jag är så stolt över henne att hon berättade för mig hur hon kände och att hon tyckte att det kändes bra att få kontakt med andra som kan hjälpa oss att få det riktigt bra

Anonym oj

Har du aldrig känt att du inte räcker till?

Jag talar om för min dotter varje dag att hon är det finaste som finns att jag älskar henne och att hon är bäst så som hon är.

Jag tar mig tid att sitta och prata med henne. Hon och jag har nu suttit och pratat om hur hon känner och vad hon vill att jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Hon talade om för mig att det va när det va som tuffast ca 2 månader i våras som hon chattade med bris.

Hon talade oxå om att hon inte vill ha med socialen att göra.

Om jag hade varit så hemsk som du tycks tro så skulle hon nog inte visat mig vad hon hade skrivit om med bris. Eller?

Nu har hon och ja kommit överens om en plan och den ska vi följa så hon ska fortsätta må bra.

Varför jag fick reda på det idag var för att hon hade varit hos kuratorn på skolan idag pga att hon blev mord hotad i skolan förra veckan. Då frågade kuratorn om hon hade pratat med bris om det som hade hänt. Hon berättade då att hon hade chattat med dom innan. Jag visst om hotet och har gjort anmälningar och pratat med den andre och dennes föräldrar för att få ett stop på det.

Är jag fortfarande så hemsk som du vill att jag ska vara?

Att hon inte vill åka till pappa kan bero på att hon inte vill lämna dig Rätt vanligt att barn till föräldrar med missbruk el psykisk sjukdom känner att de behöver vara hemma och hålla koll.

Hur vet du hur pass sjuk ts är? 

Grattis till dig, du har lyckats fostra en dotter som klarat av att söka hjälp när hon behövde det. Livet är inte alltid lätt och rosenrött, det har din dotter lärt sig. Men hon har också lärt sig att det går att hantera, man kan söka hjälp, man pratar med varandra om det som är svårt. Din dotter kommer att klara sig bra i livet. Fortsätt du att söka och ta emot det stöd som ni kan få. Respekt till dig TS, du gör ditt bästa, mer kan ingen av oss göra.

Jag antar att hon sökt till BRIS för att hon känt sig orolig över dig?
Jag är 13 år gammal och mina föräldrar skiljde sig för 3 år sedan. Min mamma blev deprimerad och slutade att laga mat (hon älskar laga mat). Slutade med att vi fick äta hämt-mat eller något annat. Anledningen till att jag blev så ledsen och fick ångest var för att min mamma mådde dåligt. Hon grät ofta och det gjorde mig ansvarig (jag kände det iaf.) Det är samma sak som hos mamma och barn. Mamma mår bra när barnen mår bra. Jag mådde skit när min mamma mådde dåligt. Nu mår jag jättebra och min mamma mår också bra. En sak som jag kommer få leva med resten av mitt liv är att jag lätt blir uppjagad, stressad, orolig m.m. 
Det räcker med att mina släktingar ska komma på besök, så oroar jag mig och tänker mig för. Bara för att jag kände så när mamma grät...

Jag har egentligen inget tips, men min situation har varit liknande din dotters, och jag vill dela med mig.

Min mamma har posttraumatiskt stressyndrom och en bokstavsdiagnos, och när jag var i din dotters ålder skilde sig mina föräldrar och mamma gick in i väggen samt fick en depression, och blev sjukskriven. Pappa var undflyende och otrygg.

Det fanns aldrig pengar, och det var så fruktansvärt otryggt att båda föräldrarna mådde dåligt på sina sätt. Det var därför värt guld för mig att kunna prata med andra vuxna, professionella och lekmän, om min situation.

Som du gav min mamma aldrig upp. Jag visste alltid att hon älskade mig, och fast det var knapert lyckades hon ändå försörja oss. Idag (jag är 30 år) vet jag att jag har ärvt min styrka av mamma, som trots psykisk ohälsa och bristande hjälp från samhället alltid har lyckats ta sig och oss igenom. Hon är min hjälte. Jag bara menar att även om det har varit otryggt för din dotter förstår hon kanske ändå hur mycket du älskar henne och att du är den allra bästa mamma du kan vara.