Allmänt hur vara för att biomamman inte ska känna sig hotad?

Det handlar inte om hur du är i de flesta fall, utan om om hur biomamman är.

Hur menar du?

Finns det inget jag kan göra för att minska friktionen för det känns som att det blir lite automatisk friktion enbart för att jag blir bonusmamma på heltid.

Tycker du ska vara så som det känns bäst för dig och som bonusbarnet trivs med. Det är ju ändå ni som lever ihop.

Men även om du lever tätt inpå barnet i vardagen skulle jag tipsa dig om att lämna alla större beslut till pappan och mamman och inte lägga mig i så mycket (så länge du inte påverkas av det såklart). Och låta pappan sköta kommunikationen om allt viktigt med mamman.

Men du vet sådära självklara saker. Klipp inte håret på barnet utan någon av föräldrarnas tillåtelse, tvinga inte barnet att kalla dig för mamma. Var rättvis och behandla alla barn lika om du också har egna barn. Om du följer vanligt folkvett så kommer du klara dig bra.

Vad är det för friktion du syftar på? Var gärna mer specifik om det ni har konflikter om.

Långt innan jag ens pratat med mamman så skriver hon till pappan att bonus bör inte kalla mig för bonusmamma.
Jag och bonus kommer väl överrens och jag tvingade henne inte att kalla mig för bonusmamma.
Första gången vi får hem henne ifrån umgänge säger dottern att mamman sagt att hon inte ska lyssna på vad jag säger och det var en sådan enkel sak som att jag tycker att hon bör byta trosor varje dag. 

Jag har klippt tösen hos en frisör då pappan fått en anmälning på sig hos för ett par år sen att han inte såg till att klippa tösen på ett bra sätt. Bara klippt topparna hos frisören då dottern vill spara till långt. Har fått tillåtelse av pappan att klippa henne.

Mamman tvångsklippte henne i somras till jättekort frisyr.

Bara lite allmänt som uppstod innan hon ens sagt hej till mig.

Bor barnet på heltid hos sin pappa så har han huvudansvaret. Du bor med pappan så du får automatiskt ett väldigt stort ansvar. 
Mamman kan bestämma över sitt barn när barnet är hos henne. Övrig tid ska hon strunta i om det är du eller pappan som säger till barnet att byta trosor, eller vad det nu må vara. Du tvingas vara med deras barn väldigt ofta och bör således kunna ha möjlighet att bestämma över barnet, allt annat är otänkbart i och med omfattningen av barnets vistelse hos er. Mamman har troligen ångest över att inte kunna bestämma hela tiden. Hon ska backa.

Mycket bra skrivet. Tack för ditt inlägg.

Jag har två gånger varit bonusmorsa åt relativt små barn. Båda började rätt snabbt att kalla mig för mamma. Tror barn lätt gör det. Kvinnan i huset blir lätt mamma oavsett vem hon är. Tror det kan vara rätt vettigt att förklara/påminna att de redan har en mamma. Man kan och bör inte bli deras nya mamma. Man kan tycka om dem och ta hand om dem även om man bara är sig själv.

 

Du lägger återigen fokus på helt fel sak. Fokusera på dig och dottern och pappan. Inte på hur du ska vara för att mamman ska bli nöjd.

Jag har svårt att förstå varför du TS lägger så stort fokus på mamman. Ni hade väl inte ens träffats? Lägg fokus på pappan och barnet när hon är hos er och strunta i mamman. Trots allt är det pappan och hon som har barnet ihop, låt de ta konflikten och samarbetet och njut av barnet när ni har umgänge istället. Du verkar nästan besatt av hur hon är, hur hon tänker, varför hon gör si eller gör så. Det känns inte riktigt sunt.