Jag bytte skola när jag gick i sexan, detta var på 90-talet. De tuffa tjejerna hade börjat sminka sig under mellanstadiet i min gamla skola (i en förort), vilket jag inte gjorde (tillhörde inte de tuffa). Så för att få litet försprång i min nya klass (inne i stan) började jag sminka mig inför skoldagen. I den nya klassen blev alla tjejer förvånade och tyckte inte ens att jag var tuff utan mera konstig som sminkade mig. Detta var i sexan! Men det handlade ju också om att ha smink i skolan och inte på fest.
Min mamma sa en klok sak till mig när jag var tonåring - att om man sminkar sig jämt, så kan det bli så att man inte ens vågar gå ut utan sin "mask". Hon rådde mig att sminka mig när jag ville vara extra fin och inte varje dag, för då får man svårare att stå ut med sitt osminkade ansikte. Det är väl bättre att försöka acceptera och älska sig själv som man är och våga stå för det. Sedan kan man hotta upp det litet när man verkligen känner för det. Jag har följt detta råd och tycker det är bra. Jag är glad att jag inte fortsatte sminka mig till vardags tidigt i ålder, för jag tror att allt tvättande hade nött ut min ganska känsliga hud, Jag tror inte jag hade varit så "välbevarad" idag om jag hade sminkat mig jämt hittills.
När det gäller barn tror jag att det är viktigt att lära barnen att uppskatta sig själva och varandra som de är. Att visa dem farorna med att jämföra sig för mycket med andra (speciellt de som är fotoretuscherade). Att någon inte är tuffare bara för att den har sminkat sig.
Och att som förälder inte föra över sitt eget dåliga självförtroende när det gäller utseende på sina barn genom att inte tåla sitt eget ansikte utan smink, eller hela tiden beklaga sig över sitt utseende.
En gång när jag var en ung student och gick på fest fick jag för mig att göra ett socialt experiment. Jag brukade alltid anstränga mig ganska mycket för att verkligen glittra och glänsa på fester. Naturligtvis ville jag ha bekräftelse och uppmärksamhet av det motsatta könet, men också bli litet beundrad i allmänhet, även om det inte var så utstuderat som det låter när jag skriver det här. Denna kväll tonade jag istället ned det hela litet. Jag sminkade mig och gjorde mig snygg, men inte till tänderna.
Denna fest fick jag istället väldigt bra och trevliga samtal med kvinnorna på festen som plötsligt inte såg mig som något hot eller konkurrent. Jag var mycket mer närvarande och hade mycket roligare när jag inte hela tiden i bakhuvudet frågade mig hur jag såg ut eller om jag var tillräckligt snygg.
Jag växte mycket den kvällen, och detta är en historia som jag gärna delar med mig av till unga tjejer, även om de som läser detta just nu säkert är föga imponerade.
Oj, det blir verkligen långa inlägg av mig.
Tror jag måste skaffa en egen blogg istället ;)
Själv skulle jag dock hellre sätta litet smink på mina flickor till fest än att låta dem gå i alltför utstuderade kläder.